Min far som är narkoman (del 14)

Nu tänkte jag skriva om den senaste tidens insidenter.
 
Varning för långt inlägg.
 
Min mor tog beslutet att lämna min far, efter 32 år som medberonede till honom och mycket missär tog min mor sig i kragen.
 
Det kom lite som en chock för mig eftersom jag har känt i hela mitt liv att min mor aldrig kommer att ta ett sådant beslut, men hon gjorde det och jag blev orolig för vad som skulle hända. Jag gardera mig till 2000 % att vi inte skulle få det lätt.
 
Min far tog givetvis inte beskedet positivt och vi visste att han skulle bli hotfull. Jag bad min mor att komma till mig, eller snarare jag befann mig hos mitt ex. Jag och min mor satt och tröck i mitt ex lägenhet. Jag kände väl att det var bra att ha en manlig back up.
 
Min far ringde till mor flera gånger om dagen och hotade henne. Jag själv pratade inte med honom så jag hörde inte hur han var i telefonen. Efter några dagars telefonterror eskalerade samtalen och han blev allt mer sluddrig och hotfull. Oron fanns hela tiden att han skulle komma bort och slå in dörren, att vi skulle möta honom ute. Vi visste heller inte vad han hade tagit för droger eller hur mycket alkohol han hade druckit.
 
En dag tog jag över telefonen för att diskutera min far till rätta, det gick inget vidare och jag brukar kunna prata honom till rätta. Han var fruktansvärt elak mot mig, och jag var så arg att jag önskade att han bara kunde dö. Mitt ex blev förbannad och gick hem till honom och pratade honom till rätta, men det höll en dag så var det i gång igen.
 
Han ringde min mor hela tiden och kallade henne hora, att han skulle sätta kniven i halsen på henne och mycket mer. När min mor la på, frågade jag vad han hade sagt, jag blev helt stum och chockad. Jag insåg att läget var kritiskt. Min far ringde min mor igen och då blev jag förbannad och tog över samtalet, jag bad honom att han skulle lägga in sig på psyk för han är inte frisk, jag talade även om att han skulle lägga av, det är bra nu, du hotar inte min mamma fattar du det. Då sa han något som fick mig att bli rädd på riktigt, att han skulle döda mig, att jag var en förädare och om jag inte slutar så skulle han komma bort.
 
Jag hörde att min far var psykotisk, han skrattade, pratade med sig själv i telefonen, hotade mig och hoppade mellan samtalsämnena. Det ända jag tänkte då var att det är kört, han vet inte vad han gör eller säger och det är riktigt farligt. Jag har aldrig hört min far sådär. Min far fick mig att bli så förbannad och när jag blir det kan jag börja gråta, vilket jag gjorde. Mitt ex fick nog och ringde polisen, vilket jag bävade för. Min far blev polisanmäld och det tog bara två dagar innan polisen ringde mig för ett förhör, även till min mor. Dom såg riktigt allvarligt på situationen, men jag var noga med att tala om att jag inte vill ha min far i fängelse, jag yrkade på vård och ett samarbete med socialtjänsten.
 
Min mor och jag ringde även och gjorde en orosanmälan till socialtjänsten, som också kontakte oss.
 
Fortsättning följer...............
 

Problem, motgångar och ADHD

Hej mina sockertoppar.
 
Som ni vet har jag skrivit tidigare om det här med styrka och svaghet, för att orka och kunna vara stark måste man också kunna vara svag. Jag är inte den personen som gärna erkänner eller skyltar med att jag mår dåligt, vilket är idiotiskt. Jag har ett positivt tankesätt och när jag i bland dalar och inte har det så känner jag inte igen mig själv, alltså har jag svårt att acceptera när jag mår skit.
 
I nästan 2 månader har jag varit omringad av problem. Min semester blev en ända stor stress, press och fixande, vilket har resulterat i dålig sömn, kost, magproblem. I bland kan jag undra hur jag orkar leva mitt liv, många gånger får jag också leva andras liv, vilket tär på mig. Jag är fruktansvärt känslig för negativa människor, och nu har jag hamnat där själv. Man mår ju inte bättre av att vara negativ, lätare sagt än gjort.
 
Mycket motgångar och ADHD går inte hand i hand. Jag blir jätte stressad av att ha för mycket runt mig och när mina rutiner rubbas så blir det inte bra. Följer jag inte min dag enligt schema blir det kaos i huvudet. Jag måste ha ordning och reda. Jag lever ett "kalenderliv" och med påminnelser från min telefon på saker jag ska göra, inbokade möten osv så fungerar det bra.
 
Min ADHD drar jag nytta av men det finns vissa dagar jag önskar att jag inte hade haft den. Vad jag har fått höra på senare tid så går tydligen depression och ADHD hand i hand, det fick mig då att fundera på om det är det jag går in i när jag dalar nedåt, då jag inte vill eller kan göra något. Då vissa dagar är så mörka att jag bara vill sova bort dagen. Jag trodde nämligen det var min ADHD, så med andra ord kanske jag har en depression som ligger och gror också. Suck. Jag har ju bara kört på och trott att "sån" här är väl jag, bara att leva med det, men har jag en depression också känns det ganska allvarligt. Här har jag gått i min bubbla och bara tänkt aja det är lite fel på mig i bland, skit i det, jag tar mig upp någon gång.
 
Nu blev det en hel del goja, men det kändes skönt att få skriva av sig lite.
 
Hur mår ni? 
 
 

Jag lever

Hej mina sockertoppar.
Long time no see.
 
Det var ett bra tag sedan som jag skrev något, jag har verkligen saknat mitt skrivande och era värmande kommentarer, men i bland bör man ta hand om sig själv i struliga stunder. Allt löser sig med tiden.
 
Det blev ingen resa utomlands som jag så fint efterlängtade men det finns tid för det senare, eller jag ska ta mig tid.
 
Jag har haft en tid med så kallad "familjekris", och vad det är kommer jag att dela med mig av senare.
 
 
När jag inte jobbar har det blivit några härliga promenader i både regn och solsken, och eftersom jag är omringad av så mycket död och sjukdomar, passar ju kyrkogårdar mig perfekt, hahaha nej vars, tyckte dock detta träd var väldigt fint.
 
 
Och denna park är så fin på sommaren i Norrköping.
 
 
Oväder gillas väl inte, men jag tycker moln är så häftiga.
 
 
Sen fick jag besök av en oväntad vän mitt i natten för ett tag sedan, öppen balkong på natten var tydligen inte smart då jag fick Mr batman på besök. Jag har inget emot fladdermöss men dem får gärna stanna utomhus hahaha.
 
 
Jag ville bara tala om att jag lever för er som undrar.
Hur har ni haft det?