Hej allt gott folk!

För det första vill jag bara poängtera att det jag kommer skriva om handlar mycket om mig själv, jag kan bli lite luddig och ytlig, lite det som är meningen. Skriver för min egen skull och jag kommer skriva i gåtor, för det är inget jag helt vill avslöja så länge jag inte fått den hjälp jag behöver och är klar med mig själv och den biten som äter upp mig...
Någon gång kommer jag avslöja vad det handlar om och kanske förhoppningsvis kan hjälpa andra med samma problem, men detta kommer ta tid.

Jag skriver ofta om människor som ljuger, relationer och killar. Dom som känner mig och är smarta, kan säkert räkna ut vad jag har för problem, kan även meddela att det inte handlar om något drogmissbruk av något slag, kan säkert uppfattas som det, men så är det inte..Kommer bli svårt för mig att formulera det jag har på hjärtat utan att avslöja själva problemet. Nu till det stora jag tänker ta upp..

Det känsligaste som finns i ens liv är när man kommit till insikt med saker och fått självinsikt, jag har tagit upp det förut att självinsikt kan rädda mycket, nu talar jag för mig själv. I mitt fall hjälper det inte att jag har självinsikt, jag är ganska logisk och smart i mycket, samtidigt som jag bryter mot många av mina principer och den jag är, det hänger inte riktigt ihop. Låta bra är jag ganska bra på och klart man är bra på att hjälpa andra, men när det kommer till sig själv är det inte så lätt.

Kärlek?

Har även tagit upp mycket om kärlek förut, kastat mycket skit på killar vilket jag absolut står för, mina åsikter ändrar jag inte, men i en relation är det inte bara 1 persons fel att 2 träter, det stämmer, sen beror det på hur man träter och vad man gör mot varandra. Jag har säkert inte varit världens lättaste tjej att leva med, men jag har heller aldrig gjort någon illa eller ljugit, sen kan jag ha varit knepig på många andra sätt. Har man levt i olika relationer i många år och inte blivit väl behandlad, finns det många saker man kan utveckla på vägen för att dölja sitt mående eller för att man behöver göra så just då och vips så fassnar man i det beteendet, finns dom som lägger sina problem i nålen,flaskan,pulvret,mat eller svälter sig och träning, jag har snarare lagt mina på något helt annat, som man ofta inte pratar om och som inte är så vanligt, hur det blev så och varför vet jag inte, då skulle jag inte sitta med dessa problem och självskadebeteende jag har,eller snarare involverar mig med. Har sagt det förut också att det blir vad man gör det till, och det är här jag krockar med mig själv, jag har självinsikt, principer osv, men varför involverar jag mig med personer som jag vet inte är bra för mig? Jo för en sak, mitt stora problem jag har som lär bli min död om jag inte tar tag i detta. Jag har någonstans i någon relation utvecklat detta, antagligen för att inte bli sårad,vilket jag har blivit så många gånger att jag helt och hållet stängt av. Vill inte vara den jag har blivit, så till min rubrik vad är kärlek? Detta är sjukt jobbigt och något jag funderat på om jag verkligen vill skriva här, men jag gör det för att det kanske kan hjälpa mig att börja öppna upp mig, vill inte att någon ska tycka synd om mig, är inte ute efter något sådant..
Jag tänker inte ljuga för mig själv mer, som jag faktiskt har gjort i många år, ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vad kärlek är, vad det står för, vet hur jag har varit en gång i tiden, och när jag var så ,vet jag heller inte, men jag har alltid gett allt till min partner, visat mycket kärlek vad det nu är, jag har respekterat min partner, alltid varit ärlig, alltid funnits där, ställt upp, varit mysig, jag har gett allt, men det försvann. I mina sista relationer har jag trott att jag varit på ett visst sett, för att det är så jag vill vara, men jag hade fel, mitt ex gav mig sanningen om hur han såg på relationen eller hur jag var satt säga, jag var tydligen bra på nästan alla sett förutom den lilla biten att jag var tydligen inte romanisk för 5öre, inte mysig, ganska kall när man kom till känslor, fokusera mig mer på sexlivet än något annat..

Hur blev det såhär? Vill komma tillbaka till den jag en gång var. Ska jag någon gång få mitt liv att fungera måste jag göra något åt det här. Det är så svårt, allt i mitt liv är bra, sen har vi den här lilla detaljen som gör mig helt personlighetsförändrad från dag till dag. Dom som inte känner mig väl ser mig säkert som en glad och sprallig tjej som aldrig är på dåligt humör, men det är något mina riktiga vänner får se, o i min ensamhet är jag nog inte allt för glad..

Lögner?

Jag har ljugit för mig själv i så många år, jag borde ha gjort något åt det här för länge sen, ska jag ta tag i detta nu så lär det ta dubbelt så lång tid, en tid jag kanske inte har. Jag kom till insikt med detta när jag dumpat mitt ex och snabbt involvera mig med en idiot till, i min ensamhet tänkte jag, börja sammanfatta mitt liv, mina relationer under alla år, under tiden jag satt och skrev förstod jag inte vad jag satt och skrev, tills jag var klar och läste igenom allt, då såg jag klart och tydligt ett mönster som gjorde mig rädd, men det var bara att acceptera att så är det. När man sen kom till insikt med detta, har jag försökt att inte förhasta mig i saker och ting, samtidigt som jag hade ett sånt starkt behov av ? så att jag sket i mina principer och gjorde det jag ville göra, och fick sedan ångest efteråt, blev inte mättad och ville bara ha mer, tyvärr kan man inte alltid få som man vill, vilket jag heller inte fick och då blev jag sur och ångra att jag ens gick så långt.

Det värsta med det hela är att man har en familj som stöttar, framför allt min syster, dom försöker hjälpa mig men inte så lätt för dom heller. All form av missbruk, man kan utveckla många olika missbruk, många förknippar missbruk med droger så är det inte. Har man ett missbruk, blir man expert på att ljuga för sig själv och dölja det för andra, man vill skydda sitt missbruk. Vi kan ta en bullimiker eller anorektiker som kan spela att maten dom äter är jätte god, men i själva verket spyr dom efteråt, hittar alltid på ursäkter för att inte äta osv, tills det gått så långt att det inte går att dölja det kroppsligt sett, då kroppen är så mager att man nästan går av, så är det för mig men jag har inte den typen av problem. All form av missbruksproblem är allvarligt, det är ett självskadebeteende som man utvecklat för att slippa ta tag i sina problem.

Jag har dragit ut på det här länge men inser att jag inte kan hålla på såhär mer. Förlåt syster, förlåt mamma och pappa för att jag kan vara så kall och elak ibland, inte meningen, ni är dom ända som betyder något för mig, jag vet att ni alltid finns där för mig och det är det ända viktiga för mig. Är livrädd för den här dagen som faktiskt snart kommer, ett stort beslut jag måste ta, som jag vet är behövligt, kommer inte bli en lätt resa, kommer bli hårt men jag vet att jag kommer må mycket bättre när jag är klar. Kan inte bara dra o släppa mitt liv här hemma, har ett jobb och hem att sköta, smart som jag är tar jag min semester åt att bli bra igen...

Är trött, det man skjutit upp kommer i fatt än, så tröttheten börjar smyga sig på, lättretlig har jag blivit, är lite ur balans. Jag har ägnat hela mitt liv åt att lyssna på andras problem, jobbat med problem, kommit hem och tagit hand om problem dvs såg när min lillebror insjunkna i psykos, man har alltid varit andra till lags, man ska sköta sitt jobb, vara glad, finnas för andra när man själv har problem som äter än innifrån och ut, har inga problem att lyssna på andra det säger jag inte, jag är glad om jag kan hjälpa andra, men det är ju så man kan inte må bra ihop med någon om man inte mår bra själv, delvis därför jag sluta inom vården, kände att jag inte kunde hjälpa andra fullt ut när jag själv hade saker jag inte klarat upp. Nu är läget såhär, mår inte jätte dåligt just nu men det kommer dagar då jag bara vill vara ensam, inte har ork eller lust till något, inte lätt för mina anhöriga att föstå sig på mitt humör, det gör jag ju inte själv. Ska nu se till att hålla mina ord nu att dem jag brytit med får förbli så, mitt sug ska inte ta över mer, ska inte tillåta mig att bli trampad på igen..

Syster?
Vet att du finns där och jag behöver dig i detta, även om det kan innebära en lång tid utan varandra, utan samtal och besök, det blir inte lätt..Är glad att du finns och den stöttning jag får även om jag kan låta sur ofta, du vet att det inte är riktat mot dig, det är min inre ilska mot mig själv...

Arbetskollega?
Har även fått en bra kill kompis via mitt jobb, han har stöttat mig i mängder, har aldrig träffat en så bra kille, är verkligen glad att jag fick lära känna dig.. Har aldrig tidigare varit med om en kille som ställt upp så mycket som du gjort, tack till dig..

Livet blir vad man gör det till och det ska jag se till att stå för så dags att ta tag i detta...

Goddagens igen!!

Tog ut en semsterdag idag, tyckte jag behövde det, sovit som en stock och det var skönt..

Nu till något helt annat?

Jag har märkt att jag har en fruktansvärd empati för människor, och jag har en förmåga att känna det andra känner. Efter mitt lilla bloggande igår innan jobbet, börja nya tankar när jag satt på bussen, nu är det inte så att jag sätter diagnoser på folk hit och dit, men jag har en lång erfarenhet av psykiskt sjuka människor eftersom jag jobbat med det, har även en bror som är svårt psykiskt sjuk, sånt märker man bara, nå över till det jag ska komma fram till, vill även säga att jag dömmer inte människor, blev bara lite tankspridd när jag satt på bussen och jag kunde inte undgå att se denna kille som satt snett över mig...

Jag satt där och lyssna på min musik och tittar ut genom fönstret på andra sidan i bussen, lägger märke till en kille som hade lite svårt att sitta still, han såg lite halvnervös ut, efter en stund la jag märke till att han prata med sig själv, inte högt, självklart ska jag lägga märke till allt och givetvis börja min tankeverksamhet, lite respektlöst av mig kanske att sitta o stirra ut honom, men jag gillar att studera människor o deras kroppsspråk. Han la märke till att jag titta, så vi fick ögonkontakt, han hade så där stora ögon dvs då ögonen bara består av en pupill, såna där ögon min bror har när han är tungt medicinerad, la även märke till att han var arbetsklädd, det jag nu vill komma fram till är att jag beundrar människor som försöker leva ett så normalt liv som möjligt trots att de kanske inte har det så lätt, säger inte att han var sjuk, men jag kunde identifiera honom med min bror som faktiskt är svårt sjuk, men iallafall jag börja tänka på hur olika vi alla värdesätter livet och att jag tycker många människor klagar över småsaker, visst är det så att alla har sina problem och alla dom problemen är olika jobbiga för olika människor, men i helhet finns det dom som har det myket värre, jag har nog varit med om det flesta tragiska saker i mitt liv, inget jag gräver ner mig på, men ibland när man är nere, och då menar jag så nere att man inte ser så klart, glömmer man bort att man ska vara glad att man har tagit sig igenom dessa saker, att man fortfarande står på egna ben. Jag börja givetvis tänka på min bror, hur han kämpar varje dag för att inte ta livet av sig eller hur han kämpar emot sina röster han har dagligen, det är klart det finns olika tragiska saker som händer, men vad kan vara värre än att förlora sitt egna liv, att ägna sitt liv åt att inte veta vem man är från dag till dag, eller att man hör röster som styr ens tankar och liv varje dag, inte nog med alla röster och klyvning man får stå ut med varje dag, ska personen till råga på allt försöka klara sig i ett samhälle som inte accepterar sjuka, personen är så tungt medicinerad att man utvecklar olika storters handikapp, jag säger inte alla som är psyksiskt sjuka mår dåligt av att vara det, har träffat många som faktiskt mår bra av att ha sina röster, en patient sa till mig en gång såhär när jag fråga om det inte var jobbigt att höra dessa röster, hans svar var: nej dom underhåller mig, och det är faktiskt dom ända riktiga vänner jag har som faktiskt vill prata med mig, hmm då tänkte jag återigen vad är det för samhälle vi lever i...

Jag vill iallafall bara säga att alla har vi våra problem, absolut och alla mår vi olika dåligt av det, och man bearbetar det på olika sätt, men vill ändå att männsikor ska tänka till, inklusive mig själv, och jag fick mig en tankeställare igår igen, väldigt nyttigt att få det ibland. Jag bloggar ofta om relationer och det är väl så, det är väl det ända jag har problem med, och jag kanske involverar mig med relationsproblem för att jag någonstans vill det, för det är de ända som händer i mitt liv, lite konstigt kan man tycka, men så måste det vara. Skriver ofta att man inte ska acceptera vad som helst och det står jag för innerst inne, men ibland gör man undantag och accepterar saker iallafall och det ser jag som att jag kanske vill det just då, i brist på annat satt säga, men när jag tänker på min bror och vad han får stå ut med varje dag så är man ganska korkad som lägger ner tid på så onödiga saker, min bror föddes inte sjuk, inget som heller är konstaterat genetiskt, psykiska sjukdommar utvecklas av samhället och personer i sin omgivning. Mitt råd är att man ska tänka sig för hur mycket av vissa problem man vill ta in, vilka människor man släpper in i sitt liv.. Värt att tänka på...


Vill faktiskt tacka för all erfarenhet jag fick av att jobba på Regionsjukhuset Karsudden. Tänkte lägga upp liter bilder på det och vad sjukhuset står för...

Regionsjukhuset Karsudden ligger vackert beläget strax utanför Katrineholms centrum. Landstinget i Sörmland är huvudman för verksamheten och den rättspsykiatriska vård som erbjuds på sjukhuset. Patienterna kommer huvudsakligen från Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen eller landstinget Sörmland. På sjukhuset vårdas så gott som uteslutande patienter dömda till rättspsykiatrisk vård.
Det är ett ansvarskrävande uppdrag och en stor utmaning att bedriva god och säker tvångsvård. Den rättspsykiatriska vården ska vara allsidig och kunskapsbaserad samt rättssäker både ur patientens och samhällets perspektiv.

Karsudden hyser de farligaste

Karsudden - fyra anonyma trevåningshus i 60-talsstil utslängda på en åker utanför Katrineholm. Landets största rättspsykiatriska vårdinrättning ser på avstånd ut som en kvarglömd förort från miljonprogrammens tid. Någon av de tegelgula paviljongerna kan bli Mijailo Mijailovic nya hemvist om han döms till rättspsykiatrisk vård för mordet på Anna Lindh.

Goddagens allt gott folk...

Många som läser min blogg och jag skulle gärna vilja se att flera kommenterar, är tacksam för de besökare jag har iallafall... Nu till ett ganska roligt samtalsämne, spänning, är det så att man aldrig är nöjd med det man har och alltid är på ständig jakt efter spänning?

Vad är det man söker?

Som så många vet jobbar jag väldigt hårt, har all tid i världen att analysera saker på jobbet, många tankar ploppar upp som jag bara måste ta upp...
Brukar vara ett evigt tjat på mig om killar hit och dit, tänkte faktiskt ta upp lite om hur vi tjejer funkar också, även där menar jag inte att alla funkar på ett visst sett, varje människa är unik, så vill påpeka att det bara är mina tankar jag skriver ner, finns inget här som är rätt och fel.

Är det så att man är på ständig jakt efter lycka? Är man nöjd när man nått sin lycka? Vad är det man egentligen söker?
Jag tror alla människor givetvis eftersträvar lycka, men när är man helt lycklig då? Ja det kan man undra. Jag kan utgå från mig själv och jag tror aldrig man blir helt nöjd, jag har egentligen allt jag vill ha just nu i mitt liv, tror man värdesätter saker på olika sätt beroende på vad man har för erfarenheter, jag kan ibland känna efter vissa saker jag varit med om att det ända som jag faktiskt är nöjd att jag har i mitt liv, som jag också hade kunnat förlora, det är min familj,syster och bror, sen kommer dom dagar man känner sig extremt ensam, då glömmer man fort bort vad man har och skulle vilja ha fler i sitt liv, samtidigt som jag står för att jag hellre är ensam än att slösa min tid på ytliga människor, det suger så mycket energi. Så varför kommer dessa tankar och varför kan man inte bara vara helt nöjd med det man har? Vill man hela tiden att det ska hända saker i sitt liv för att man har levt efter ett visst mönster i hela sitt liv? Jag tror stenhårt på att livet blir vad man gör det till. Ibland kanske man behöver ta in lite ytliga människor i sitt liv för att röra om lite i grytan och för att människan är så att man vill ha lite dramatik, livet skulle vara mycket tråkigt om man levde på ett visst sett livet ut.

Vad är det som gör en lycklig? Jo men självklart är det människor som får en att må bra, det är lycka för mig iallafall, men det är alltid något som fattas. Jag har mitt jobb och min familj men jag är inte nöjd att bara ha det, har jag min familj, mitt jobb och en pojkvän så är man inte nöjd med det heller, då är det nåt annat man söker. Som jag skrivit tidigare, är man singel vill man vara upptagen, är man upptagen vill man vara singel, nu skriver jag inte för alla ,utan bara allmänt. Lycka för mig konstigt nog handlar om ärlighet, låter kanske skit konstigt, men tyvärr är det så att det finns så mycket falska människor, jag har nog träffat dom alla, jag har haft dom runt mig, eller med mig dagligen, så lycka för mig är när någon är ärlig, jag uppskattar människor som står på sig, inte vänder kappan med vinden, tycker och tänker och kan stå för det, det är starkt och såna människor värdesätter jag, visst sanningen kan ibland göra ont, men lögner gör ondare. Varför ljuger människor för varandra? Jo för dom antar och tror att ärlighet kan såra den andra personen, det kan jag anse är lite egoistiskt, varför skulle det såra egentligen? Vi kan ta ett exempel en tjej/kille har varit otrogen, personen som varit otrogen får frågan av sin partner har du varit otrogen, den otrogne svarar nej, efter många diskussioner och misstankar kanske i flera år, så kommer det senare fram att personen iallafall varit otrogen, den otrogne försvarar sig med att jag ville inte såra dig, men vänta nu här, eller är det så att personen som varit otrogen bara tänker på sig själv, för det första är otroheten i sig egoism, för det andra att inte stå för det är också egoism, för det tredje tänker personen bara på sig själv, oj är jag ärlig kan jag förlora denna person, jo för uppenbarligen vill den otrogne personen ha sin kärlek för sig själv, då anser jag att då är man inte otrogen, för det fjärde förstår jag inte hur man själv kan leva i vetskapen att man varit otrogen och inte säger något och kan hålla det hemligt i månader eller i vissa fall år, under den tiden får den andra partner stå ut med det och det andra, så varför får de den här personen att tro att ärligheten skulle såra, jo för det sårar egentligen bara den personen själv som orsakat skadan, det är vad jag tror. En person som är otrogen söker bekräftelse hela tiden och det finns ingen annan som kan få den personen att ändra sig mer än personen själv, så där har vi det igen, otrohet = spänning? Ett bevis på att människan aldrig är nöjd kanske.


Tjejer?

Hur kommer det sig att vissa tjejer alltid varit i bra relationer och andra tjejer inte? Antagligen för att de tjejer vet vad dom är värda. Varför duger inte dom där "snälla" killarna för vissa tjejer, återigen är man rädd för att få det för bra så man hela tiden följer ett mönster och tar badguys och som många vet är just såna killar inget bra val, så ibland kan undra varför man just faller för såna idioter, min teori är att man faller för det man är van vid och är rädd för det man inte är van vid så man följer automatiskt de mönstret utan att tänka på det, förren den dagen man rankat sig själv, dvs kommit till insikt med vad man är värd. Har hört det så många gånger av tjejer, jag är en av dem som sagt det flera gånger, jag ska aldrig, det gick ju sådär, vad jag vet är jag fortfarande ensam och har varit fasst i relationer sen jag var 11år och det gick ju inte så bra eftersom jag idag är ensam. Kan det vara så att det man inte kan få blir intressant, och det som är lätttillgängligt inte är intressant? Maybe. Kan ta ett exempel på en sak, jag träffa en kille för många år sen, han hade verkligen allt jag någonsin önskat att en kille ska ha, han var äldre än mig, vi hade det bra den tiden vi dejta, dock blev det inte långvarigt, han var lugn, stabil, ärlig ja allt, efter en tid med honom kände jag att det blev lite tråkigt, det hände aldrig någonting med det menar jag inga tjaffs, det fanns inga tecken på misstanke från min sida, jag valde att dra, idag vet jag varför jag drog, jag flydde från min rädsla och ansåg väl att jag inte var värd en sån bra kille, han var något helt nytt för mig så jag visste inte hur jag skulle vara med honom, jag var van vid bråk,bekräftelser,älta problem,lögner, otroheter osv, så med andra ord ville jag väl ha en sån kille som pissa på mig för att jag själv var så bränd. Vill bespara alla tjejer en sak, vill en kille något, är man intressant så hör han av sig, dvs han kommer, inte menat att man ska jaga någon som påstår sig bry sig, svårare än så är det inte, bara att erkänna för sig själv att så är fallet och då ska man inte ta att man duger ibland, sätt ner foten o visa att man inte tar det, de är inte hela världen om just denna kille inte visar intresse, finns så mycket mer där ute att få, det är bara han som går miste om något bra..

Killar?

Många killar gör väl nästan samma fel som oss tjejer, faller för badgirls, ofta är det utseendet killar jagar och såna tjejer brukar oftast inte ha så mycket innanför pannbenet, det är såna tjejer som bara tänker på sitt utseende och får sin bekräftelse överallt, så varför skulle hon just sluta med det så fort hon träffar den där killen, nej nej det gör hon inte. Träffar en kille en tjej med fötterna på jorden kan killen bli rädd för det också och flyr för att han är van med tjejer som inte har så mycket värderingar och mål mer än att sminka sig *ler*. Man följer mönster, och bryts mönstret utmanar man sitt egna ego, vissa killar stannar kvar och tycker det är värt att utmana det, medan andra drar i rädsla och fortsätter med sina ytliga relationer till dessa ytliga tjejer. Måste ändå beundra många killar, nu vet inte jag vad alla tänker i sin ensamhet, men nåt killar är bra på iallafall är att stänga av och inte grubbla på allt som vi tjejer gör, get over it..


Varför ska rädslor stoppa och hindra en från att göra det man vill göra eller satsa på? Varför inte bara köra, funkar det så funkar det, funkar det inte så gör det inte de, man måste ta vissa risker i livet för att komma någonstans. Jag låter kanske jätte stark osv, men det är ju så, jag är bra på att låta bra, men i praktiken är det inte så lätt som jag verkar få det att låta, det vet jag, men det är ganska enkelt egentligen men man gör det svårt för sig själv hela tiden. Man måste hitta sin självinsikt och ha självrespekt..

Återigen är det bara man själv som bestämmer hur man vill leva och vad man vill ha, vad man inte accepterar osv. Varje gång man möter motgångar ska man ställa sig dessa frågor till sig själv, är det värt det? Vill jag detta? Och framför allt blir jag lycklig med detta? Sen vill jag bara säga det att ärlighet varar längst, det bara är så, vill man vinna respekt så va rak, behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Ärlighet gör ont absolut kan de göra det, men alla mår så mycket bättre av det, sen är det upp till sig själv om man klarar av ärligheten. Till tjejer där ute, är en kille ärlig om något, ge han inte skit, många killar där ute kan inte vara det så tacka den personen istället..

Det blev lite rörigt nu med alla tankar jag hade, känner mig en aning stressad också då jag snart ska till jobbet, men självklart återkommer jag..

Pöss

Hej och godmorgon !

Nu var det ett tag sen igen jag skrev, vill även meddela att jag hade tydligen gjort så mina kommentarer var osynliga, men nu är det fixat så alla kan se om jag får några kommentarer i bloggen, så kommentera på =)...

Händer i mitt liv?

Jobbar och står i, det är vad jag gör, försöker hinna med att träna lite med powerwalks, löpning och cyklar lite. Jobbar natt nu så kommer inte ha mycket till liv på ett tag. Annars händer det tyvärr inte så mycket i mitt liv just nu, har lite resor inplanerade vart efter...

Tänker?

Självklart tänker man varje dag och hela tiden, sen beror det på vad man tänker på och vad man vill tänka på. Vissa saker tänker man på hela tiden, saker som dyker upp hela tiden, sånt man egentligen inte vill tänka på, men dom dyker upp, ser det fortfarande som en bearbetning. Det är väl så, det är inte svårt att sänka en person, men den som blivit sänkt tar det tid för att ta sig upp igen. Vissa kan se det som att man ältar gammalt, obetydligt skit, visst kan det vara gammalt skit men obetydligt är det ju knappast inte då skulle man inte tänka på det. Älta tycker jag heller inte man kan kalla det, tänker man bara på det och analyserar det kan man inte kalla det älta, älta för mig är när man tar upp dessa saker till personen det handlar om 1000 gånger, a då kan jag kalla det älta. Jag har bara blivit starkare av att tänka på vissa saker, analyserar det i min ensamhet och går vidare i mitt liv utan att känna att jag bara sopat det under mattan. Har man levt i en destruktiv relation i flera år och sedan tar sig ur den, är det bra att vara ensam, dvs inte hoppa in i något nytt, jag har bara varit singel 1,5år men på den tiden har man hunnit mycket, hade det varit jag för flera år sen hade jag nog inte valt att vilja vara ensam, men det är väl så ju äldre man blir desto klokare =)..Har lärt mig en läxa av livets hårda skola att det man sopar under mattan kommer tillbaka förr eller senare iallafall, så jag tänkte till, och vill inte skapa problem för andra eller om jag någon gång träffar någon ny, vill inte ta med mig mitt förra liv in i det nya, därför är jag ensam. Är man inte klar med sig själv eller inte mår bra kan man inte må bra ihop med någon annan heller. Min rubrik löd tänker, precis det jag gör nu, kan bli lite rörigt, vill egentligen inte komma fram till något speciellt, bara skriva av mig lite, vem vet i slutändan kanske jag kommer fram till något =)...

Inte så att jag mår dåligt eller är negativ, tvärt om, hade jag mått dåligt hade jag inte haft tid att skriva alls. Gillar att skriva när jag mår bra och analysera saker man varit med om. Skriver mycket om relationer och killar, det kan låta jätte negativt, och visst jag har inte så mycker erfarenhet av sunda och minnesvärda relationer, det kan jag stå för men jag har inte tappat hoppet att det finns bra människor där ute för de. När man satt fast i sin bubbla såg man inte så klart och tydligt på saker, nu när man står utanför bubblan kan jag nästan skratta åt vissa saker, även bli arg på mig själv, hur jag kunde vara så dum eller att jag offra så mycket tid på vissa människor som inte var värda den. Det har gjort mig oerhört stark, jag är så glad att jag tog mig ur den relationen och att jag valt att vara ensam denna tid, självklart har det varit jätte tråkigt vissa dagar, men det är väldigt effektivt, har man varit med om myket tidigt i sitt liv så slipper man lägga ner så mycket tid på obetyliga människor senare sen i livet, ser man varningssignalerna tidigt är jag bara glad, man sparar så mycket tid..

Måste bara få slänga ner lite skit, kan inte kalla att det irriterar mig, jo lite kanske, känns på något sätt skönt att den människan som gjorde mig så illa, idag får leva med den ångesten jag hade i flera år, det låter kanske konstigt men det känns bra för mig och att jag gått vidare. Vill inte hänga ut någon sådär och nämner inga namn, men självklart handlar det om mitt ex, vissa kanske tycker att man inte gått vidare för att man pratar om det man hade, ne så kanske det är i många fall men alla är vi olika och jag har gått vidare, tycker bara det är skrattretande att jag haft rätt under alla år, från början till slut. Har lite svårt att förstå hur man kan göra någon så psykiskt och fysiskt illa, sen när man får nog, tar sig i kragen och gör slut, och bara det är en j*vla process, sen när man släppt saker och gått vidare kommer personen tillbaka och i detta fall ältar allt och ångrar sig, hmm kunde han tänkt på lite tidigare kanske, han kunde inte förstå hur dåligt jag mådde under den tiden just därför hoppas jag att det svider och att han fått smaka på den ångesten jag fick leva med den tiden, det var inte lätt, jag fick leva med en ångest han skapa, nu äntligen får han leva med sin egna ångest han skapa, inte mer än rätt faktiskt. Blir bara ännu starkare av detta, att jag aldrig skulle tillåta att någon sätter sig på mig igen och förlåta kommer jag aldrig göra, har även lärt mig att inte vara för snäll, jag har mina principer och dessa tänker jag aldrig mer sålla bort, jag tänker stå för dom helhjärtat och vill man göra bort sig så varsågod, det är ju faktiskt inte mitt problem..Nog om det, nu fick jag det sagt =)...

Något kände jag att jag kom fram till nu, vill att andra människor också ska tänka till, ta vara på det du har innan det är försent eller försvinner.

Kan inte förespå?

En gång i tiden var jag en romantisk och mysig tjej, det försvann med åren, man byggde upp en mur som inte många kommer innanför, vilket är tråkigt för man kan gå miste om så mycket bra på vägen, men livet är inte lätt, många misstag gör man på vägen, men det får man leva med. Idag är jag ganska hård inte mot andra men mot mig själv så i praktiken blir det mot andra också, jag väljer vilka jag vill släppa in i mitt liv eller inte, känner man mig är jag inte så hård. Som sagt en gång i tiden var jag lycklig med det jag hade, tills man blev så sviken på vägen, jag har alltid vart en planerare eller snarare haft framtidsplaner, det har jag fortfarande, men tänker inte så långt fram längre, inte i relationer, jag hade mina mål med relationerna, men som vi nu sätt gick det inte så bra hahaha så jag har ändrat tankesätt, träffar jag någon så gör jag, är man intressant får han visa det, annars lägger jag inte ner så mycket tid på det, eller snarare tankar på den personen, jag följer bara med sen får man se vad som sker, men jag har inga planer på att jag ska träffa den rätta och vem är den rätta? Det vet man heller inte. Jag lever för dagen. Det jag vill komma fram till är precis som i min rubrik man kan inte förespå, man kan ha planer, många har stora framtidsplaner och visst det är jätte bra, men jag tror livet blir bättre om man bara lever och ser vad livet har att erbjuda,planerna kan man ta när dom dyker upp, det sista som sviker är hoppet, så varför inte bara leva så kommer allt det där man drömt om förr eller senare..

Alla är vi olika och alla vill vi olika med livet, men frågan man ska ställa sig är hur man vill leva, vad man vill acceptera och klarar man av att acceptera vissa saker. Självinsikt är jätte bra både för sig själv och andra. Jag är principfast, tycker jag något står jag för det, sen struntar jag i vad andra tycker om det, kan inte den andra personen ta att jag tycker på ett visst sätt kanske man inte är så ämmade för varandra oavsett vilken relation man har till den andra.

You're so hypnotizing
Could you be the devil?
Could you be an angel?

Your touch magnetizing
Feels like I am floating
Leaves my body glowing

They say, be afraid
You're not like the others
Futuristic lover
Different DNA
They don't understand you

You're from a whole 'nother world
A different dimension
You open my eyes
And I'm ready to go
Lead me into the light

Kiss me, kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison

Take me, take me
Wanna be a victim
Ready for abduction

Boy, you're an alien
Your touch so foreign
It's supernatural
Extraterrestrial

You're so supersonic
Wanna feel your powers
Stun me with your lasers
Your kiss is cosmic
Every move is magic

You're from a whole 'nother world
A different dimension
You open my eyes
And I'm ready to go
Lead me into the light

Kiss me, kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison

Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction

Boy, you're an alien
Your touch so foreign
It's supernatural
Extraterrestrial

This is transcendental
On another level
Boy, you're my lucky star

I wanna walk on your wave length
And be there when you vibrate
For you I'll risk it all
All


Kiss me, kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison

Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction

Boy, you're an alien
Your touch so foreign
It's supernatural
Extraterrestrial

Extraterrestrial
Extraterrestrial

Boy, you're an alien
Your touch so foreign
It's supernatural
Extraterrestrial

Hej alla glada par och singlar...

Som vanligt var det ett bra tag sen jag skrev och så lär det alltid vara med mig, skönt att samla på sig lite av saker som händer och tankar som kommer och nu är det dags igen, jag har tänkt igen =) så varför inte dela med mig av det och analysera lite. Vill meddela att det jag skriver inte är någon sorts fakta utan bara mina egna tankar, och med det menar jag att det finns inga rätt och fel i det jag skriver.

Min rubik lyder vad är bäst, singel, realtion eller älskare, det går ju att diskuteras och alla är vi olika och vill olika så det kan bli en del att skriva... Jag fokuserar mig kanske lite mer på det negativa bitarna i relationer över lag, det är för att analysera saker som är bra, blir inget roligt ämne, sen gillar jag att vrida och vända på saker.

Singel?

Jag personligen tror inte människan är skapt för att leva ensam, att man väljer att vara singel kan vara av många olika skäl, vissa är det för att de är rädda att komma någon in på livet eller att någon kommer in på sitt egna liv, eller så finns de dom som väljer det för att man inte hittat den rätta, vem den rätta nu kan vara, eller så finns de dom som inte finner någon för att det inte finns tid att leta eller att bli upptäckt. Jag tror att letar man efter kärleken så finner man aldrig det man söker, min teori är att bara va så dyker den upp när man minst anar det. Människan är ganska komplicerad, man sätter höga krav på hur man vill att sin partner ska vara och man håller sina principer att så ska han eller hon vara, tyvärr håller inte i det i längden, utseende spelar tyvärr stor roll i första mötet, så är det absolut och dom som säger något annat ljuger, där i mot kan det ändras när man väl lär känna personen, dvs det finns många snygga människor men vissa har bara det yttre och inte direkt något inre, med andra ord kan en snygg person bli ful om den inte har en bra personlighet och den så kallade "fula" personen kan bli snygg om den har en bra personlighet. Jag tror man ska släppa lite på sina krav, det finns ingen som är perfekt. Sluta leta och sluta ställ krav så kan det faktiskt bli bra och det kommer från mig som är jätte skeptisk till relationer, men jag säger det för jag har erfarenhet.

Singellivet är jätte roligt och jätte skönt ett tag, att man tycker det är för att man slipper ta ansvar för någon annan eller få en massa krav på sig osv, men det som är konstigt,har man varit singel ett tag vill man ha en relation, för att singellivet blir enformigt, man söker hela tiden efter spänning tror jag, eller någon att bry sig om, och är men i en relation vill man ibland inte ha någon att bry sig om, det är väl ändå lite märkligt.

Jag tillhör kategorin singelkvinnor, och i mellanåt är man någons älskare, jag har valt det helt själv och jag trivs bra med det just nu, och det är inte för att jag är rädd för krav eller att jag känner mig låst, utan jag tänker som så att jag är hellre själv tills jag känner att jag kan vara med någon, jag har en del tankar och förflutet som jag måste bearbeta och det vill jag inte lägga över på en partner, så jag är singel för att jag behöver vara det, efter alla år jag varit i relationer, så för mig är det nyttigt, jag gör det för mig själv. Så det är väl lite skillnad, jag vill absolut inte vara singel i hela mitt liv, men det finns dom som skulle trivas med det livet ut och det tror jag handlar om rädsla, isället för att ta tag i sina tankar o förflutna söker man sig till olika älskare, det i sin tur leder till att man automatiskt får inre känslomässiga problem och det är då man anser att singellivet är perfekt, dömer inte någon för det, så länge man trivs med det själv.

Relation?

Finns dom relationer som är hur fina som helst sen finns det dom relationer där man hela tiden måste kämpa för att få det att funka, jag anser att måste man hela tiden kämpa i en relation är det inte rätt, vi alla är olika och har olika åsikter absolut och man kommer inte alltid bra överens med alla och det är helt okey om man är singel, men ska man leva med någon ska man få varandra att må bra, man behöver inte alltid tänka lika dant eller komma överens om allt men har man en bra, öppen och ärlig kommunikation så tror jag det funkar bra, men kan man inte ens vara ärlig mot sin partner eller om man känner att man inte vågar vara det, då är det inte rätt.
Jag säger inte att man inte ska kämpa i en relation, självklart gör man det i alla relationer bra som dåliga, men nu menar jag kämpa för någon som skiter fullständigt i dina åsikter och slår dövöra till, att jag har rätt att skriva så är för att jag är eller har varit den typen av person som alltid kämpat och tyvärr fick jag inte så mycket för det, jo jag är singel idag och måste berabeta de negativa bitarna jag fick vara med om, även om jag inte var värd dom. Det är så mycket tid som går till spillo, jag ångrar mycket att jag stanna i så många år, de var år jag kunde ha gjort något vettigt med istället för att vara deppig. Att lyssna till varandra i en relation är jätte viktigt, sen pratar många om att sitt privatliv försvinner när man går in i en relation, det låter kanske konstigt för många, hur någon vill ha ett privatliv när man lever ihop, det anser inte jag är något negativt, man är två när man går in i en relation men när man levt ett tag ihop så blir man helt plötsligt vi, med andra ord gick man från två person och blev en, nej nej stopp, detta gillar jag inte, som sagt vart tog privatlivet vägen? Jag menar bara för att man lever med någon tycker inte jag man måste göra allt ihop och där spelar ärligheten och kommunikationen en stor roll, många par lever med inre tankar och tror att den andra ska förstå vad man tycker och tänker när man inte nämner något,sen kommer det en dag då man skriker ut allt man tycker, tänker och känner, och den andra personen har inte en aning om något, just för att man inte pratat med varandra om det, hur svårt kan det vara att bara acceptera varandra utan sura miner, vill man va ensam med tjejerna en helg eller grabbarna en helg så säg det och den andra personen ska inte behöva ta det negativt, man behöver göra andra saker utan varandra för att uppskatta det man har hemma. Där kommer tilliten in också, litar man inte på sin partner är det bara att lägga ner direkt, som jag skrev tidigare ska man få varandra att må bra ihop, inte må dåligt varje dag och va nervös för saker som kan hända, det kan jag också säga för så har jag själv levt i flera år, nervös, stressad och många sömnlösa nätter för att jag inte lita på min partner, när jag egentligen bara kunde ha gjort slut, vi passa inte ihop och varför ska man kämpa för det, det är så lätt egentligen men man gör saker många gånger svårt för sig själv, man måste inse och sätta ett egenvärde på sig själv, vad man tar och inte tar. Frågan man alltid ska ställa sig själv är, är det värt det, överväger nackdelarna fördelarna har man svaret.

Relationer är egentligen inte så komplicerade, det blir vad man gör de till, lyssnar man på varandra, förstår,accepterar, respekterar, är ärlig och öppen tror jag inte det är något problem, tycker många ska sluta att ta illa upp så fort man är ärlig om saker, det behöver inte alltid vara personligt eller något negativt. Sen vill jag även tillägga otroheter i relationer, det är något som är så respektlöst, att det blir så är för att man inte har en bra kommunikation med sin partner, eller att man helt enkelt inte förstår varandra,sen finns de dom som kämpar men träffat fel person som faktiskt aldrig är nöjd och alltid är otrogen. Otrohet är väl inget man egentligen ska förlåta, det är så mycket som försvinner,tilliten är svår att bygga upp igen även om man har förlåtit finns det alltid där, jag själv bryr mig inte så mycket om otrohet längre, för att jag blivit så bränd på den punkten, första gången är alltid hård, men det är väl så har man varit med om vissa saker för många gånger blir man härdad, det låter helt sjukt kanske men så är det, sen är det så att mannen och kvinnan tänker inte lika när det gäller sex, vi kvinnor relaterar alltid sex med att det måste betyda något medan för en man är det inte alltid känslor och kärlek, bara närhet av någon eller spänning. Jag tror att det man förbjuder och absolut inte accepterar blir mer intressant, jag gick in i en relation en gång och sa att han fick göra vad han ville bara han tala om det, jag hade inga problem med det, men där i mot fick han problem med det jag sa, för honom blev det att jag sket fullständigt i honom, vilket jag inte gjorde men förklara för han att jag bryr mig inte så länge man är ärlig, vi hade det bra tills han lessna på mitt tankesätt, så hur ska man vara egentligen för att få det att funka, jag gick in med den inställningen att otrohet kan hända för att gardera mig om det händer så hade jag redan accepterat det, det var en skön känsla för mig men inte för honom, vilket jag kan förstå idag, men så blev det efter den relation jag hade innnan som bara bestog av otroheter, med andra ord behövde jag vara själv och bearbeta. Men jag tror att släpper man lite på saker och ting så händer dom inte lika lätt än när man är stenhård med saker. Jag tänker såhär, vill han vara otrogen så vill han och det är inget jag kan hindra och det är hans förlust, svårare än så är det inte. Och väljer man att stanna kvar i en relation där det funnits otrohet och man har förlåtit det ska man också stå för det, inte älta de så fort det är något, det betyder att man inte accepterat eller släppt det, då kan man lika gärna gå skillda vägar, för ingen mår bra av att älta det hela tiden.

Sex?

Är något som är väldigt viktigt, både för män och kvinnor, kanske lite mer för män om man pratar i allmänhet, för mig är sex mer än halva relationen, det är något jag också vill tala lite om, vill man piffa upp sexlivet lite så finns det många sätt att göra det på, det bästa är att vara spontan, testa saker du/ni aldrig trodde skulle gilla, rollspel är perfekt, våga prova och gör inte allt tillsammans direkt då spänningen faktiskt kan försvinna, retas lite med partnern är perfekt, att man inte alltid får allt serverat är bra, sånt man inte kan förutse är också bra och spännande, prata om varandras fantasier, gör dom till verklighet eller varför inte göra vissa saker till verklighet, andra kanske man inte alltid ska göra till verklighet. Porrfilm är för många tjejer stötande och innebär negativitet, det tycker absolut inte jag, jag tillhör den kategorin av kvinnor som älskar porrfilm, det har väl blivit så också att det blivit en bästa vän när man är singel och inte har en partner, man ska inte ta porrfilm som något personligt, jag kan fösvara män många gånger för att jag själv kan vara precis lika dan och många killar jag har haft, har stört sig på att jag kollar på porr mer än dom, det har blivit ett j*vla liv och härj om vad för porr och vilka som är med i porrfilmen, stopp och belägg, jag tittar på vad jag vill och vilka jag vill, det är bara film anser jag, och det är även så man inser vad man gillar och vill prova, inte att jag är ute efter att se en het kille osv, det där är bara trams. Jag gillar det och tjejer förbjud inte eran kille att titta på de, dom slutar aldrig med det i alla fall, och dom lär göra det i smyg och ni kommer bara bli mer besvikna, låt som göra det, acceptera det eller varför inte vara med eller titta själv på det? Ge gärnet i sexlivet, en bra älskare glömmer man oftast aldrig, där i mot en tjatig, tjurig och ovillig flickvän glöms fort bort, tyvärr är det så.

Älskare?

Ja allt går hand i hand, är man i en relation drömmer man om singelliv eller älskare, är man singel drömmer man om relation eller älskare, eller så har man en älskare och vill vara singel, haha nej då. Men oftast när man är singel är man inte helt själv, då har man oftast en älskare, för sex är något alla behöver. Man pratar ofta mycket om kk och det ska vara så bra, inga känslor osv, bullshit det också, oftast blir det känslor vare sig man vill eller inte, till en början är det hur bra som helst, tills den ena eller andra börjar säga fina saker till varandra, dvs sånt man säger om man vill ha någon, jag tycker det är okey att säga fina saker som tillhör sexet, men börjar man svamla om saker som du har en så fin personlighet, vill du göra något någon dag osv, det kan bli fel om man inte vill något med personen, kommunikation är extra viktigt när man har en sådan "ytlig" relation, man måste nästan klargöra direkt hur man vill ha det, hur man tänker och att man inte vill något mer än bara ha sex, det är något som kan bli knas också efter man träffats i 1år, då har man automtiskt lärt känna varandra och man ser annorlunda på saken, då har kanske den andra ställt in sig på att det inte kommer bli något. Det är jätte svårt det där med älskare, till en början skönt men det kan bli mycket strul också, allt beror ju på vem man täffar och hur man är som person.

Jaha så vilket är bäst att vara?

Det beror helt på vart i livet man befinner sig tycker jag, hur mycket man är berädd att satsa på, hur mycket tid och vilja man har.
Jag befinner mig i ett ensamt läge, med lite halvpirrig mage, vet inte om det är spänningen som får mig att känna så eller om jag faktiskt tycker om denna person, det får tiden avgöra, jag är heller inte beroende av någon, tar inte någon bara för att, samtidigt som sex är väldigt viktigt för mig, måste stoppa mig själv många gånger och tänka till en extra gång om det är värt det eller inte, ibland är man starkare än andra dagar då är det skönt att ha en älskare och får jag inte det jag vill ha utav en älskare blir jag bara sne och kan lika gärna skita i det..

Jag längtar till att ha en relation igen absolut, men jag väntar tills jag verkligen fattat tycke och jag är berädd på att ge gärnet igen, släppa in en person i mitt liv och hjärta, under tiden är jag ensam med eller utan älskare är ingen som vet =)...

Vill bara säga att vilken relAtion du än befinner dig i, tänk på vad du själv vill och vad du vill få ut av det/den..Ta ett beslut och dra inte ut på det, finns så mycket annat att lägga sin tid på.

Lycka till där ute
Hälsningar Pauline

God kvällens!!!

Ångest vad är det, en känsla av olust, förvirring eller är det något man bara inte kan sätta fingret på. Många gånger då man känner olust, får svårt att sova och äta så vet man i många fall inte vad det beror på, eller är det bara så att man egentligen vet det någonstans men man vill inte riktigt erkänna för sig själv vad det kan vara, det är väl en överlevnads grej, men jag har lärt mig kan man inte vara svag så kan man heller inte vara stark, så är det nog, har mina teorier, tycker om att bolla med tankar, ganska roligt när man börjar fasst det finns oftast inget slut...

Min bror ska jag skriva lite om nu, ett väldigt känsligt ämne för mig. Min bror försvann från oss 2004, skriver försvann för att jag knappt har träffat honom och för att han försvann från våran verklighet, han lever i andra tankar och har tyvärr varit inlåst mesta dels av sin tid som tonåring, eller hela sin tonårstid. När min bror blev sjuk och hamna i psykos 2004 var det som att förlora sin själ, det tog hårt på mig fasst jag inte visa det, hade andra bekymmer också som fick mig att stänga av, eller för att inte gå ner mig själv, vilket jag gjorde i alla fall på senare dagar, sånt där kan man inte fly ifrån även om man kan det för en stund, man lurar bara sig själv och tyvärr får man ta smällen senare och det är min ångest.. Jag har inte velat hälsa på min bror, sist jag gjorde det höll jag på att gråta, satt med tårar i ögonen och med gråten i halsen, vilket inte är så bra när han själv inte mår bra, tänkte att jag tar detta besök när jag känner mig mer redo och när han har lugnat ner sig, vilket han har gjort. Vården är duktiga på att flytta runt på folk så han har varit runt i Sverige på olika låsta boenden eller snarare sjukhus, nu är han i öppenvårdens händer igen, bor i villa med dygnetrunt personal, och jag önskar verkligen att det kommer gå bra och att det kommer funka.. Så nu några år senare tog jag mig mod och åkte och hälsa på honom igår, först ville han inte att jag skulle vara där, jag gav mig inte och var kvar i alla fall, vilket gick bra och han lugna ner sig och var inte lika obekväm med att jag var där, fick han på lite andra tankar, han skratta och det var glädjande att se, vi sa inte så mycket till varandra, men det var ändå en skön känsla att åka dit och bara va där, visa att jag faktiskt finns där även om jag inte visat så stort intresse på ett tag...
Har svårt att se min bror så "borta", det är som att han väljer vad han vill ta in i sina tankar och inte, blir det för jobbigt stänger han av, om han gör det medvetet eller om det är något som satt säga ingår i hans sjukdom vet jag inte, men att se någon som stått mig så nära i hela mitt liv och som inte finns med i vardagen, eller verkligheten får mig att bli så ledsen, hur kunde detta hända? Varför? Varför just han? Kom tillbaka min bror, kommer du någonsin att komma tillbaka eller vill du inte det? jag känner med min bror, jag lider med min bror, jag känner hans maktlöshet när vården har honom i sina händer och det ända dom kan göra är att ge mediciner, flytta runt på honom och låta han sitta i ett vitt rum ensam i flera månader eller år, hur mår man av det då? Om inget annat blir man psykiskt sjuk av det, inte mycket som har hänt, vad är det för värdigt liv han lever? Ja nu som först efter 7år har han en bostad som man känner sig hemma i, inte sönderbombad med mediciner, nu som först får han det lilla alla är värda ett hem.

Vet inte hur jag ska förklara min känsla, men den är inte lätt att ha o göra med i bland, framför allt inte när man känner med honom, det jag vill komma fram till är att det som var min ångest igår har blivit till välmående idag, jag är glad att jag hälsa på honom, och nu ska jag fortsätta göra det, som sagt jag kan förlora honom när som helst och jag vill inte leva med att jag inte haft tid eller ork att hälsa på, eller vad jag nu ska kalla det, eller jag har väl inte velat känna efter hur jag känner angående detta.. Det kommer ta tid och jag bearbetar för varje dag som går, det är ju ett par år man har sopat under mattan och det är inget man bearbetar över en dag även om jag skulle vilja det..

När jag tänker på min bror kan jag känna att mina vardagsproblem försvinner, mina problem är inget i jämfört med hans, så jag ska inte klaga, jag har det bra, det blir bara vad man gör det till, vad man vill lägga sin tid och energi på, skulle jag tänka så lite oftare tror jag att jag skulle tänka till en extra gång innan jag gör mina förhastade val av att involvera mig med ytliga människor, det jag har är jag nöjd med och behöver egentligen inte så mycket mer, men människan är väl så, nyfiken och jagar spänning, men då får man ta konsekvenserna av de också. Jag skriver ofta att jag inte förstår mig på hur folk tänker, där har vi en onödig sak jag lägger min energi på, men för mig är allt så logiskt och enkelt och jag tycker väl att vissa saker kan man bara säga så får man de ur världen istället för att ofta lämna saker olösta med en massa frågetecken..

Killar?

Har säkert skrivit det förr och tänker skriva det igen, har haft en dejt och en flört på över 1 år, dejten höll inte, eller det var väl mer nåt vi kom fram till gemensamt, gjorde inte så mycket, livet gick vidare ändå. Flörten jag hade, måste jag erkänna att de var svårt att släppa, samtidigt som är man inte på samma nivå funkar det i alla fall inte, bara att acceptera, lämna det bakom sig och gå vidare ännu en gång.. Även om det är dötrist att vara ensam och jag måste väl säga det att jag är van vid relationer, har bara haft långa relationer i mitt liv, det blir en omställning när man helt plötsligt ska vara ensam, nyttigt faktiskt även om man har svårt att hantera det, så här kommer det jag antagligen skrivit tidigare, jag lägger ämnet killar på hyllan ett tag, för min skull, jag behöver vara ensam, sen om jag lyckas med det vet jag inte, men jag ska försöka..

Annars?

Är mitt liv perfekt, jobbar är med familj och vänner, festar till det ibland.. Ja jag mår bra, sen har jag stunder då jag tänker extra mycket och kan bli lite depp men det har vi alla..

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad med tända ljus och ta hand om mig själv lite, lite spa..

Godnatt gott folk..
Kul att ni läser min blogg, hoppas jag får en och annan att tänka lite, det är meningen, ska avsluta med att jag älskar alla som står mig nära..



I remember

I remember the time the time that we had
I remember the things that use to make you mad
And I wish I could turn back the time
And I wish I wouldn't cry every night
I remember the time

clock always tickin' that's no question
i did you wrong i must confess not my intention
when i mention your name the pain i feel ashamed
if i could i would it's only me that i can blame
my time was on i had to move no substitution
i took the risk although no conclusion
lack of piece of mind to go the same direction
time is never personal you win or loose relationships
that's the way how it goes
deeply hurt from your head to your toes
slow mo' see you dragging
down the hole
you should be where you belong in the front row
i cried everyday improved my behaviour
you can't see what i see tell me why are you in anger
forgive your enemies let the lord be your saviour
in god i will trust
'cause i know he will remember


join me on a ride what's the clue explanation
talk about the time you and me let's go fishin'
brainstorm' i bring the vibes shut your mouth better listen
fighting everyday still don't know the definition
time is money and time will tell
sunshine in heaven or grill in hell
society makes the pace join the race and obey
one for the money and two the space three hooray
i wanna thank g.o.d. the inventor kept at least an eye on me and put me in the
center
i remember 2004 in december
booya is the name and nana is a member
i cried everyday re-arranged my behaviour
you can't see what i see tell why are you in anger
forgive your enemies let the lord be your saviour
finally he'll put you through,
'cause he will remember....


Hugs

Heeeej!!

Vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska säga egentligen, men det är som vanligt med det andra könet, lättare att bara släppa allt utan att ge en förklaring, och där står man med frågetecken igen..

Jag skrev igår att jag inte behöver sånt i mitt liv och det står jag absolut för,men man kan ju inte sluta undra för det, vad folk styr med, tyvärr är jag en person som stör mig enormt mycket på hur människor behandlar andra människor, sen att alla gör det så svårt för sig, jag menar förr eller senare slår det alltid tillbaka på sig själv i slutändan, måste va skönare och lättare att vara rak från början, istället för att leva i lögner, det är min personliga åsikt, tyvärr funkar det inte så, jag funkar så och tar automatiskt för givet att många tänker som mig, men så är det inte heller. Jag skulle aldrig klara av att ha ett visst beteende emot någon för min egen vinning fasst jag inte menar det, skulle inte visa saker för någon om det inte är så jag känner, men man kanske funkar så när man är lost som person, jag vet inte, men det är väl så, man kan inte må bra med någon när man själv inte mår bra, men då gäller det att vara ärlig mot sig själv, ljuger man för sig själv, ljuger man för andra också, men att köra ett falskspel med mig tar jag inte, sånt ser jag igenom, sen råkar jag vara korkad som vanligt att jag går på saker för att man för en gångs skull i sitt liv vill vara lycklig fasst man sett varningssignalerna tidigt, dom är man expert på att ignorera, men i slutändan har jag alltid rätt i det jag kände från start. Ibland önskar jag att jag inte hade varit med om så mycket, då kanske man skulle vara lycklig och inte se minsta lilla detalj, visst det är väl bra att man ser saker fort men då lär man få vara ensam ett tag också, inte många som är ärliga och jag kan inté förstå det, vad är problemet egentligen, säg som det är, var rak så löser sig allt och man kan respektera varandra på ett annat sätt då, nä men det är bättre att ljuga,ignorera, stänga av och låta det rinna ut i sanden.

Jag ältar inte saker, men jag glömmer heller aldrig något nån gör emot mig, det är inget jag kan styra över, min hjärna vill tydligen behålla sån information, så tyvärr får jag inte saker lösta glömmer jag heller inte det, reder man däremot ut saker har jag släppt det på nolltid, men det har inte hänt ofta i mitt liv, folk vill hellre fly från sina misstag istället för att ta tag i dom, orka leva med det, inte mitt problem egentligen, men det blir ju det när man är inblandad. Det som stör mig mest är att dom som gör såhär mot mig är såna personer som känner mig, eller borde känna mig, då vet dom även att jag har dessa principer att man inte ljuger för någon, och det är bland det värsta jag vet, o dom vet även att det spelar ingen roll vad som hänt osv så tar jag ärlighet med en klackspark och stör ihjäl mig på när man inte får det lilla man kräver, jag fattar inte hur man är funtad..

Idag är jag absolut irriterad, det är jag och sånt döljer jag inte, finns ingen anledning, jag är rakt av mig själv och tänker inte spela ett spel mot mig själv, det är så det är och det är bara för mig att vara lite små sur ett tag, det går över, men idag är en sådan dag bara, eftersom det hände lite saker igår som fick mig att börja tänka, somna irriterad så det är ganska logiskt att man vaknar irriterad. Eftersom man inte kan prata med den personen detta gäller, och jag orkar inte gå o va sur så det bästa hjälpmedlet för mig är att skriva.. Vi får väl se om man får något svar på den enkla frågan jag ställde igår eller om det förblir olöst, tror på det sistnämnda, men då är det också andra och sista gången jag involverar mig med denna människa, punkt slut. Som jag också skrev igår ger man inte chanser kan man ångra sig senare i livet, och jag vill inte ångra något och tänka senare i mitt liv, varför gjorde jag inte si eller så, en andra chans kan man få, och funka det inte så är det så och då slipper jag ångra något, istället lägger jag irritation på mig själv hur jag kunde vara så dum och tro att någon kan ändras på så kort tid, hellre lever jag med det än att inte ha provat något som man haft intresse för, eller har..

Klockrena texter som kommer här nedan...


You keep me waiting, you won't answer the phone
I know you're home, but you're not alone
Stop playing games girl
You're playing with my heart

I was a fool to fall for your lies
It took so long for me to open my eyes
I was a stranger
A stranger from the start

How long must I stand out in the cold
Can't you see the writing's on the wall
I been waiting
I can't wait anymore

The more I want you, the less I get
I've been alone since the day that we met
I'm trying hard girl
I'm trying to forget

I walked the streets and I stood at your door
You gave me nothing and I came back for more
You were a stranger
A stranger to my heart......





It was a rainy night when
he came into sight
Standing by the road, no umbrella,
no coat
So I pulled up along side and
I offered him a ride
He accepted with a smile
so we drove for a while
I didn't ask him his name,
this lonely boy in the rain
Fate tell me it's right,
is this love at first sight

All I wanna do is make love to you
Say you will
You want me too
All I wanna do is make love to you
I've got lovin' arms to hold on to

So we found this hotel,
it was a place I knew well
We made magic that night.
Oh, he did everything right
He brought the woman out of me,
so many times, easily
And in the morning when he woke all
I left him was a note
I told him
"I am the flower you are the seed"
We walked in the garden
we planted a tree
Don't try to find me,
please don't you dare
Just live in my memory,
you'll always be there

All I wanna do is make love to you
One night of love was all we knew
All I wanna do is make love to you
I've got lovin' arms to hold on to

Oh, oooh, we made love
Love like strangers
All night long
We made love

Then it happened one day,
we came round the same way
You can imagine his surprise
when he saw his own eyes
I said "please, please understand
I'm in love with another man
And what he couldn't give me
was the one little thing that you can"

All I wanna do is make love to you
One night of love was all we knew
All I wanna do is make love to you
Say you will, you want me too

All night long

Hej alla glada där ute!!

Allmänt?

Vad gör man i livet, jo man jobbar och sliter och förhoppningsvis tjänar lite pengar. Trivs jätte bra på mitt jobb, då jag får hoppa mellan två ställen fast dom är i samma byggnad dvs stadium lagret, har underbara kollegor och det gör mycket, man känner att man vill gå till jobbet för att man kommer bra överens med alla, inga sura miner eller skitsnack, öppen och ärlig kommunikation är vad som krävs för att få det att funka, pengar är mycket men inte allt allt, jag får hellre lite mindre lön och mår bra på mitt jobb istället för att tjäna massor och inte ens vilja gå dit. Jobb är lycka för mig, även om det blir enformigt så ska man vara glad att man har ett jobb idag, jag har inget att klaga över...

Efter jobbet är man oftast trött, men man försöker ändå ha ett liv, gö väl inte allt för många knop i veckorna, men det är skönt det också, man har rutin på sin vardag vilket är viktigt för mig eller för alla. Försöker hinna med att träna och umgås med vänner och familj, alla gånger är det inte lätt att matcha in, man har oftast inte tid samtidigt, men det är så livet är och det är bara att acceptera, är glad att jag har dom jag vill ha i mitt liv, det räcker för mig.

Nu lite av minna innersta tankar?

Som jag jämt skriver är jag en person som tänker och analyserar mycket, om det är bra eller dåligt vet jag inte, men enligt mig är det bra, vem vore jag om jag inte tänkte så mycket? =)
Man kommer till insikt med saker lite titt som tätt, kommer på sig själv helt enkelt, vad som är värt att lägga sin tid på eller inte. Ibland hamnar man i bubblor, stora som små, dvs då man är inne i en bubbla och ser inte så mycket mer än bara den bubblan, man lever i den och ser inte andra saker tills man vaknar och tänker till, vad man pysslar med egentligen eller det behöver inte vara något man själv pysslar med, det kan bara vara så att när man vänjer sig vid dom man har och allt blir till vardag, glömmer man fort vad man värdesätter för att man alltid har det vid sin sida, tills man stannar upp och tänker, eller jag gör det iallafall, jag vakna helt förstörd i morse, hade en mardröm och det var verkligen en mardröm. Som sagt vi kan bråka, gråta och tröttna på varandra för att vi har varandra varje dag. Min dröm jag hade, handla om att jag förlora det finaste jag har och som jag faktiskt värdesätter mest i livet, hon dog i mina armar, den var så verklig och hemsk, då insåg jag att fuck alla andra problem, hon lever, hon är i mitt liv varje dag, vi stöttar varandra,har kul jämt, vi kan göra många saker tillsammans som många andra inte kan, jag insåg att vad skulle jag göra utan min underbara syster Annie, ne det vet jag inte,att vakna med den känslan att kanske inte ha henne kvar i livet fick mig helt panik slagen, fick mig att tänka tillbaka på det hemska vi var med om i april förra året, då lika gärna någon av oss kunde ha dött, nu är jag bara glad.

Jag tror att såna här tankar är bra, man växer som person och människa, man skiter i sånt som är mindre viktigt och automatiskt drar man tillbaka sin klocka då man slösa tid på falska människor, gav hela sitt liv i relationer eller vad som helst, det man har varit med om får iallafall mig att inte göra om samma sak,eller gå in i något som redan från början är skit. Jag har alltid varit godtrogen människor, vilket jag också har fått äta upp, jag har alltid tänkt att ger jag inte en andra chans kanske jag ångrar mig och man hoppas på att vissa människor ändras, vilket inte har hänt i min närhet, och en andra chans blev 1000 chanser och genast tappa man sina egna principer och värde som människa, så ska det inte vara, och det är just det jag vill komma fram till, klart man kan ge chanser och det ska man göra fasst givetvis till rätt personer, man gör många korkade saker man får ångra, samtidigt så är det väl då man lär sig och förhoppningsvis inte gör om det. Jag har lärt mig att lite egoistisk måste man få vara, tänker man bara på alla andra tappar man sitt egen värde och det kan lätt utnyttjas, man ska ge lite av sig själv till en viss del, ställa upp till en viss del,lite lagom i allt, det är när man ger av hela sig själv man blir sårbar, blir man behandlad illa så blir det vardag till slut, man äter upp allt man får höra och blir härdad av det till slut så att ingenting en person gör som är elakt är inte elakt för en annan längre, då har det gått långt. Visst är det bra att vara härdad men det kan också förstöra mycket då man inte tar allt på allvar längre, det har skadat mig iallafall, det måste gå riktigt långt innan min stubin exploderar. Det jag vill komma fram till egentligen är att jag tycker varje människa borta tänka på vad som är värt att lägga tid på eller inte, hade alla gjort det, tror jag det hade varit mindre skitsnack och småtjaffs mellan människor, olika åsikter har vi alla och det ska man få uttrycka sig om beroende på hur man gör det, men som människa måste man respektera vad andra tycker och tänker istället för att göra världens grej av det, acceptera det och lämna det bakom dig. Se hela personen, inte vilket land personen kommer ifrån, eller vilken hudfärg den har osv. Jag ser det som är viktigt i mitt liv, dom som finns kvar i mitt liv vill säga, många har dött för mig tidigt, dvs när jag var väldigt ung, inte för att jag är gammal men ialla fall, jag har lärt mig att det är inte mängden bekanta som får mig att må bra utan dom få nära vännerna jag har kvar.

Älskar min familj dom jag har kvar, min syster, min bror, mamma och pappa.
Min älskade katt som funnits där då ingen annan fanns där, min söta jocke. Dom här människorna är dom ända jag behöver för att känna mig hel, det duger för mig.

Återkommer
http://www.youtube.com/embed/L6VH1tAf790

Alla hjärtans dag !

Va kul det känns, här har jag suttit med min blogg i ett par timmar och skrivit, när jag skulle spara allting så blev jag utloggad, jaha bara att rensa tankarna på nytt igen, lär bli en del..

Har aldrig varit mycket för det där med att fira sånt här skit enligt mig, fasst å andra sidan kanske man ska ha någon att dela denna dag med, men jag tycker denna dag är som alla andra dagar...

Jobbar och sliter, det känns bra och snart är man träningsnarkoman igen, men det känns också bra, gör ändå inte så mycket vettigt med livet efter jobbet...

Lite förvirrad är jag, att jag känner som jag gör är chockerande, trodde aldrig jag skulle få tillbaka den känslan igen, men ack så fel jag hade, för 1 år sen trodde jag inte att livet gick vidare, då var man fasst i sin bubbla och mådde pyton, skönt att man mår bra igen och att den tiden då jag mådde som sämst verkligen är förbi..
Att jag känner som jag gör skrämmer mig mycket eftersom jag inte vet hur jag ska hantera känslan, har man en gång haft den känslan och blivit knäckt sitter det som berg i huvudet. När man blivit så djupt sårad tidigare i sitt liv var man expert på att stänga av saker som man ansåg inte var så viktiga, det sluta med att man stängde av de mesta, och när man sen gick ur relationen var man hårdare än sten, och det är något som sitter i, tanken finns där hela tiden.
Man vill ju innerst inne träffa någon och givetvis ha en relation nån mer gång här i livet, frågan är om jag klarar det eller ens vill det. Ska jag ha någon vill jag ha det lite på distans, dvs bara för att man är ett par behöver man inte sitta ihop varje dag, man ska kunna göra saker på egen hand sen vill jag inte att det blir vardagligt, att man tar varandra för givet och börjar bråka om saker som inte finns, ska man ha någon ska man ha det för att lyfta upp varandra som personer, växa tillsammans och utveckla drömmar, göra spontana och roliga saker ihop, tänker aldrig tillåta mig att ha en relation där man inte mår bra, det är väl bra man ska må om man har någon inte tvärt om...

Tänker, kritiserar, analyserar allmänt!

Jag har tänkt på en sak, jag har bara umgåtts med killar sen jag var väldigt liten, lite skadad av det har man ju blivit, man kan killar ganska bra, man läser dom som en öppen bok många gånger, man har hört ett och annat från dom också, det ena jag hörde var att de tycker vi tjejer är komplicerade, krävande och slampiga, och vi är inte bättre än killar, nej det kanske är sant många gånger, men kan det inte vara så att vi tjejer har blivit väldigt illa behandlade så att vi blir som vi blivit behandlade, man stänger av och det vet killar precis hur man gör, så jag tror att det kan vara mer så. Vi är komplicerade det kan jag nog heller inte hålla med om, ganska enkla, jag kan ju bara tala för mig själv men det jag varit med om eller hört från andra är att killar är fega och kör falskspel, det gör mig rikitigt förbannad ibland, lögner håller inte i längden och visst det tycks inte ärlighet heller göra nu för tiden, men man vinner på att vara ärlig. Enkelt, är man bara ute efter en sak kan man tala om det från början och skippa allt gull om man inte menar det, man är inte sämre som person för att man säger vad man tycker, känner och vill, kan man inte tala sanning från början kanske man inte ska involvera sig med folk på det sättet heller..

Jag har lärt mig att man ska lita på sin magkänsla i allafall den ljuger aldrig, det har inte min gjort, känns det inte bra är det bara att gå vidare, inget mer med det....
Saknar dig, det gör jag, det jag faktiskt störde mig mest på saknar jag idag, den stressade personen som hade många bollar i luften, hände alltid något runt dig, ibland lite för mycket kanske, en orsak till varför det tog död på mycket. Du är min andra halva som jag förlora, det får jag leva med och tyvärr ta med mig ner i graven..Du finns i mitt hjärta.

Livet blir det du gör det till, se till att ha kul, mycket kommer man att ångra men många saker är bra att man får uppleva så man inte sitter och ångrar att vissa saker borde man ha gjort.. Gör saker som får dig att må bra, tänka, fundera, träna, jobba, jag kämpar varje dag för att ta mig upp helt igen, det är en kamp men jag börjar närma mig mitt mål, många gropar på vägen ibland även några fall men jag vet att jag är nära...
Tänker inte ödsla mer tid på ytliga människor som får mig att falla, jag tar mig fram sakta men säkert..Gumman vi gör det ihop...

Strooonger =)

Tänkare?

Bästa sättet att få en tänkare på andra tankar *ler* är att promenera eller varför inte löpa lite, eftersom jag råkar vara en av de som tänker allt för mycket,orka jag inte sitta hemma mer, inte världens bästa väder ute, men vad säger man det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, jag pälsa på mig och löpte som aldrig förr i över 1 timme, skönt som f*n....Åh herregud vad varm jag blev när jag klev in i trapphuset, men vad gör det om hundra år tänkte jag..

Tankar kommer, tankar går, vissa av dom försvinner, vissa finns alltid där, dåliga eller positiva det beror på hur man ser det. Vissa saker tror man att man har glömt, det är sånt man inte vill minnas, men de finns alltid där om man inte bearbetar dom. Ligger man på latsidan kommer alla möjliga tankar upp, men jag måste säga att för mig är det nog när jag tränar, eller ska jag säga är ute och springer eller promenerar, då kommer saker upp som jag trodde jag hade glömt, ytterst skönt att rensa lite, kallas bearbetning och inte förträngning. Äntligen sker det.

Jag låter som världens negativaste person här, så är fallet inte, gillar att skriva av mig, de positiva sakerna har jag kvar i huvudet, resten skriver jag ner, yttligare ett sätt för mig att bearbeta saker, släppa det som varit och faktiskt leva i nuet. Det är ju så, det tar inte lång tid att bryta ner en människa men det tar en j*vla tid att komma tilbaka igen eller ta sig upp.

Allt i mitt liv är relativt perfekt, det blir vad man gör det till. Åren och tiden tickar på, blir inte yngre direkt och lite småpanik över saker och ting har man, men det viktigaste för mig i nuläget är att ta mig upp helt igen, bli den jag en gång var, tar tid och lite frustrerad blir jag, men har lärt mig att acceptera att läget är såhär, bättre att det får ta den tid det tar så det blir helt bra till slut.

Känslor och nära relation till en partner har jag svårt för idag, egentligen borde jag vara helt ensam och bara tänka på mig själv, under en sån här bearbetningstid behöver jag nog vara själv, om man inte har någon vid sin sida som verkligen finns där, frågan är om det finns det? Vet faktiskt inte, skadar jag mig själv genom detta eller hjälper det mig? Inte en aning, jag provar mig fram tills den dagen kommer då jag kanske inte alls känner för att ha nån vid min sida eller så ändras mitt tankesätt, vilket jag absolut hoppas på.

Mycket negativt var det med dig, men du har lärt mig mycket, fick en hel del erfarenhet av att vara med dig och det är väl det jag kan tacka dig för, mycket kul hade vi också, men det negativa har satt sina spår tyvärr.

Tankspridd, vet inte vad jag ska känna, hur jag ska tycka, eller vad jag ska säga, det märks med tiden, frågan är om jag väntar på det eller skiter it fullständigt, det är något jag måste komma fram till snart, blir ett tufft beslut, men jag tänker inte hänga upp mig på "saker" som inte är seriösa...

Saknar min pavarotti, världens sötaste och goaste katt som tyvärr gick bort för mig förra året, som jag hädan efter kommer att kalla för helvetes året



Nu blev jag helt slut i skallen, var på tiden *ler*, kanske ska slänga mig på soffan och göra lite nytta, dvs slappna av och sova gott inatt för en gångs skull =)..

Natti

Halloj!!!!

Kan börja med att det var inte igår jag skrev här, var ett tag sen nu, men som jag tidigare har skrivit så har jag ett liv utanför internet och denna datorvärld. Tänkte skriva lite kort och gott om mitt liv, vad som hänt, om det hänt något, annars tänkte jag bli sådär djup som jag kan bli ibland, då jag bara skriver av mig lite och delar med mig av mina innersta tankar, dock i gåtor...

Jobb?
Har jobbar för plint ett tag nu, trivs faktiskt jätte bra, inget jag tänker sluta med, är anställd och det kan inte bli bättre, vill väl inte gå in på detaljer vad exakt det är jag gör, men mycket gör jag iallafall.


Fritid?
Ja vad är fritid egentligen, hinner inte med så mycket, jobbet går först och mitt käraste hem som jag älskar att ta hand om, är med vänner och familj när jag får lite luckor.. Träning är det dåligt med och jag tar det när jag känner mig redo igen och när jag vet att jag går in för det stenhårt så det inte blir halvdant, ger inte mig och kroppen så myk.



Allmänt lite djupare?
Det finns dagar då jag tänker extra mycket och det gör vi alla, men då menar jag mer dom här stunderna man verkligen tar sig en funderare och rannsakar hela sitt liv. Det dyker upp många tankar på de stunder man haft det så roligt och när man mådde så bra, som får en att le in ifrån och ut, sen kommer de tankar som är mindre roliga, då man känner sorg och ilska, något man aldrig helt blir av med, men oftast är de dom tankarna som förändrar mig som människa, det är ju inte dom glada tankarna som får mig att bli djup och förstående eller empatisk. Det som ena stunden tar kål på mig gör mig ändå starkare på något sätt. Finns mycket jag ångrar här i livet, och visst det går inte att göra det ogjort, men man tänker ändå på hur det hade sätt ut om jag inte vart med om dessa saker, eller hur jag hade varit om jag inte hade vart med om allt som jag faktiskt vart med om? Det är ingen som vet, minst sagt jag..
Jag är glad, alltid glad utåt men inuti är min själ ärrad och jag funderar ofta på om det någonsin kommer att läka, kommer detta följa mig hela livet eller släpper det vart efter och i så fall hur lång tid ska det ta? Har förstört mycket för mig själv i alla fall när det gäller relationer, vet inte hur jag ska hantera dom. Jag har insett mycket efter den sista relationen jag hade, jag lärde mig extremt mycket, men mycket som skadat mig och idag vet jag inte vad kärlek är, eller ska jag säga riktig kärlek. Jag längtar verkligen till att få vara med någon som uppskattar mig för den jag är, som ser mig och behandlar mig väl, som jag själv kan känna riktig lycka med istället för oro eller ångest jämt. Min rädsla är att släppa in en person helt i mitt liv och bli bränd igen, tänker aldrig tillåta att någon bestämmer över mig, ger mig order eller sänker mig till en nivå där hundskit har sin plats.

Saknar alla vänner som försvunnit från denna planet. Önskar jag kunde göra något för min bror, tänker på dig varje dag, minut och sekund. Vill bara att han ska komma tillbaka så jag kan känna att jag har en bror =(..

Många portar och dörrar öppnades när döden var mig nära förra året, det fick mig på andra tankar att jag tänker aldrig slösa min tid på idioter och såna människor som inte förtjänar min tid och energi..Det som håller mig vid liv är min syster och mitt jobb...

Tänker på dig Mr M, du är en underbar människa, du har allt en kille ska ha, du har framför allt en hjärna och det är väl en fördel *ler*...Trivs med dig, gillar att se dig le, dina ögon är så fina, du har fått mig att bli mysig vilket jag aldrig trodde var möjligt. Låter som jag avgudar dig, det gör jag väl kanske inte, ser bara en fin människa i dig och nej man är inte besatt eller dyngkär för att man säger vad man tycker och tänker, har lärt mig det att det är bättre att få saker sakt som man funderar på, känner eller tänker istället för att hålla käften och sen ångra sig när det är försent, jag lever idag, här och nu, vill inte ångra saker och kan inte människor ta vissa saker är det inte mitt problem..

Nu ska jag försöka sova, vilket inte går så bra med den magvärken jag har, men värt att försöka, ska ju snart upp och jobba igen..

Puss till alla nära och kära..

Kvällen börja hos syster och sluta hos syster =)....

Klockren fest, hade så jävla kul...















Tack till alla som jag var med för en as sjukt rolig kväll. Thanks Faisal and Franklin...

Pöss

Fira Faisal, hans besök till Sverige. Förfesta hos Mio sen bar det av till en lokal där vi hade det trevligt med biljard och kasta pil =)





Pöss en as rolig kväll =)

Hej hopp alla där ute!

Nu har jag inte varit så aktiv här inne igen, kan bero på att jag är jätte sjuk, och skiten håller i sig verkar det som, blev jätte förkyld med feber osv för 4 veckor sen, precis efter datortomografin jag gjorde, har dock jobbat iaf vilket jag kanske inte borde ha gjort för det blev mycket värre. I fredags var jag på vårdcentralen för att kolla upp om jag hade några bakterier, vad ska man säga tur eller otur, hade inga bakterier, det är iofs tur men mycket lättare att bota då antibiotika inte funkar på virus, så jag fick förslag om att köpa sinova forte ett naturläkemedel och nezeril nässpray, ska väl inte säga att det inte har hjälpt för det har det faktiskt men inte helt, tog ett beslut igår morse som tog emot att jag är hemma från jobbet tills jag blir frisk om jag någon gång ska bli frisk, inget vidare att vara hemma, även om man är dålig så blir man rastlös och får för sig att man är frisk, vilket jag har utmanat nu ett par gånger och det då har visat sig att jag inte är frisk, så nu får jag ha det tråkigt, hälsan är vikigast.

Annars då?

Ja ibland trpr man att man har varit med om det mesta, och allt råkar tydligen jag ut för, upptäckte att jag har haft ett så kallat inbrott i mitt förråd, men endast några få prylar är borta dvs privata grejer, jävligt obehagligt, någon som vet om att det är mitt förråd iaf, vad ska man med mina privata saker till, bilder osv, säger bara hoppas den personen roar sig väl med mina bilder, inget kul då jag hade hela min barndom där i, allt är borta och inget går att ersätta, har mina misstankar om vem det kan vara, sen får vi se vad jag gör åt den saken, polisen är inkopplad i det och hoppas de hjälper mig..

Annars mår jag ganska bar förutom att jag är sjuk, länge sen jag var sjuk, men det är ju såna tider nu så min tid var väl kommen, man tackar och tar emot, blir att ta influensa sprutan igen så fort jag blir frisk för den har faktiskt hjälpt...

Ne nu ska jag lägga mig på soffan och vila en stund, trött på att vara trött och sova hela tiden, vill bli frisk, ska man bli religiös och tro på gud och hoppas han hjälper mig kanske? Nae det tror jag knappast, jag har min tro till mig själv och hoppas att min vila ger resultat =)..

Lägger upp en bra låt =)