Min bok

Jag vet inte hur länge jag har tänkt, skrivit, raderat och donat. Jag vill så gärna bli klar med min bok och få chansen att ge ut den.
 
Det är bara några få bitar av mitt liv jag tar upp i bloggen för tanken är att allt ska ner i boken. En helhet satt säga. Tanken är heller inte att den bara ska vara hemsk, eller jo för det är den, men jag vill få fram vissa tankesätt som gör att man överlever. Att försöka vara positiv, hitta strategier, inte förlora hoppet. Jag vill med min bok rikta mig till skolor och sjukvård som ofta missbedömmer barn. Jag vill också att andra som sitter eller har suttit som mig kan känna att dem inte är ensamma. Jag vill ge verktyg som jag själv inte fick men hittade på något konstigt sett. 
 
Nu hoppas jag att jag verkligen orkar skriva klart allt, för det är ganska tufft att rota fram det jag egentligen har "glömt". Samtidigt som det är väldigt spännande att läsa om mitt liv för det känns som att jag läser om någon annan.
 
Det här lär ta en evighet men jag ska klara det.
 
Gillar ni att läsa och vad i så fall tilltalar er i en bok?
 
 Bilden är lånad från nätet.

Vart tog den stora flickan vägen

Hej Smurfar.
 
Vad gulliga ni är som undrar vart jag har tagit vägen och om jag mår bra. Blir även jätte glad som vanligt att ni tycker att jag skriver bra. Tack så mycket.
 
Det var ett bra tag sedan jag skrev har saknat både er och mitt skrivande. Jag har helt enkelt lagt bloggen åt sidan ett tag. Jag kommer börja blogga igen, och jag har en del inlägg klara.
 
Jag har haft en tid med mycket jobb och vila där e mellan. Jag mår i alla fall bra.
 
Det komiska är att jag gjorde ett inlägg för länge sedan om min ljusa hy, att jag blev mobbad för att jag är ljus och att jag i dag struntar i vad andra tycker. Det gjorde jag inte när jag var mindre, vilket resulterade i brännskador lite här och där. På senare tid har jag fått många leverfläckar som jag också har skrivit om. Jag kände att det var dags att kolla upp dem, så det gjorde jag.
 
Jag fick veta att jag har hudcancer, den heter basalcellscancer. Den skar läkaren bort härom dagen, så nu inväntar jag bara provsvaret på om det är den cancersorten, om den är god eller inte. Jag vet inte så mycket om hudcancer, och har aldrig direkt brytt mig om det, tills för några år sedan då jag faktiskt insåg att jag är en av många som ligger i riskzon för det. I dag känner jag att det inte är värt att ligga och pressa i solen, för att få en liten brunare nyans.
 
 

Stress

Jag har alltid gillat att stressa men det är skillnad på stress och stress.
 
Den positiva stressen för mig är när jag ska planera in roliga saker, då kan jag ha tusen bollar i luften, och stressen känns inte jobbig. När det händer roliga saker i stressade situationer kan jag också hålla min positiva inställning till livet.
 
Den negativa stressen är så överjävlig och äter upp mig innifrån och ut. När jag har tusen bollar i luften med "måsten" och allt runt i kring är negativit, då blir nästan allt negativt, jag känner mig mer sårbar till och med i den grad att om någon säger något så kan jag misstolka det till något kränkande. Jag känner mig inte lika motståndskraftig mot saker som jag annars tar väldigt lätt.
 
När jag hamnar i en negativ spiral av måsten, tråkigheter och stress kan jag inte riktigt tänka klart, jag sover ur uselt, eller så deckar jag av utmattning men vaknar på nätterna eller tidig morgon, och är aldrig utvilad. Jag går och är orolig för saker som jag annars vet kommer att lösa sig. Det är som att min tro på mig själv helt uteblir. Att saker jag annars klarar lätt börjar jag tvivla på.
 
Min största svaghet är faktiskt att allt annat kommer före mig själv, jag kommer alltid sist på listan och när jag väl har tid för enbart mig själv är jag så pass slut att jag inte bryr mig.
Ibland när jag känner mig helt slut, gör jag det bara värre för mig själv, jag tror ni vet vad jag menar. När man skjuter upp det där samtalet eller viktiga mötet, den där träffen med en vän, när man helt enkelt isolerar sig för att det är vad man tror är bra just för stunden. Det slutar bara med att man har tusen saker till att göra i ett senare tillfälle. Den sidan av mig kan komma i bland och den gillar jag inte. Jag gillar att ha ordning och reda, och jag ser alltid till att göra saker i tid. För mig är det döden att skjuta upp saker. Livet går ju upp och ned och ibland händer det att jag dalar. Jag är medveten om vad jag bör göra, men gör i bland tvärt om. Stress är farligt när det går till den graden att man aldrig får lugn och ro, eller sover som man ska, det bör alla ta som en varningssignal, inklusive mig själv. Vanlig "rolig" stress är bara nyttig.
 
 
Det härliga i det hela är ju att jag vet att det alltid kommer en ljusare tid med avkoppling även om det kan vara tufft för stunden.
 
Hur mår ni av negativ stress?
 
 Bilden är lånad från nätet