Barn i en dysfunktionell familj (del 1)

Ja nu kommer mina jobbiga och tuffa inlägg. Barn i en icke fungerande familj är något ämne jag verkligen brinner för, då jag vet att många lever i sådana familjer, och jag vet också hur tufft det är på ALLA plan.
 
Barn väljer inte sina föräldrar, men vi får ändå höra att vi ska vara tacksamma att vi finns, det är ju tack vare dom som jag finns. Hur kan barn vara tacksamma över den missär dom får befinna sig i? Ni ska ju inte tro att jag tänkte att jag var glad att jag fanns när jag var liten, snarare blev jag illa tvingad till att bli vuxen fort och tankarna blev då varför valde mina föräldrar att skaffa mig? Klart barn och jag som växte upp i detta såg en annan sida av en så kallad familj.
 
Tankarna om att ska det verkligen vara såhär var något jag fick bråttas med varje dag och varje timma. Jag såg hur andra barn hade det i sina familjer, det fick mig inte att tänka på annat, utan återigen kom frågan i mitt huvud ska det verkligen vara såhär. 
 
Det som förföljer mig än idag är varför man väljer att skaffa barn när man inte klarar av att ta hand om sig själv? Blir den där jobbiga relationen med otroheter, lögner och droger bättre av att skaffa ett barn? Frågar ni mig så nej. Barn är inte som ett klädesplagg då man när man blir lite trött på det kan hänga undan plagget, lämna tillbaka det eller till och med kan strunta i det. Barn är väl inget impuls köp. 
 
Jag är trött på att barn får ta den skadan som föräldrar orsakar, för tro mig barn i en dysfunktionell familj tar skada. Och den skadan får barnet ta anvar för i resten av sitt liv.

Kommentarer:

1 Netti Starby:

Jag håller med dig och jag förstår mig inte på folk som skaffar barn när de inte kan ta hand om sig själva. Du som har erfarenhet vet vad du skriver om och det här är jättebra skrivet! <3 Kramis

2 Sandra:

Väldigt rörande inlägg, för mig gör det ont i hjärtat av att höra att ett barn har fått må så som du har gjort, du är så otroligt stark, det vet du redan om, men allt du skriver är så sant. Man ska inte skaffa barn om man inte är redo eller kan ta hand om sig själva! kram gumman<3

3 annelie:

väldigt rörande och viktigt inlägg kram

4 Jennifer Queen:

Sjukt att skaffa barn när man inte är kapabel att ta hand om sig själv :(

5 Kattis:

Håller fullt med och överraskas hela tiden över att en del människor tillåts att skaffa barn. Bra skrivet och hemskt tråkigt för alla barn som tvingas in i liknande situation.

6 Petra:

Håller fullständigt med dig och synd att du behövde känna på detta viss som litet barn 💕Stor kram

7 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Så rörande inlägg. Du är så stark. Kram <3

8 Bambi:

Som du kanske minns så kan jag ju känna igen mig rätt rejält i dina inlägg. Förutom mig själv så tänker jag på min 15 år gamla lillebror. För han var ju ett sånt barn. Relationen skulle bli bättre om han kom. Det blev den inte. Idag sitter han på behandlingshem pga att socialen ansåg att mamma brast i sin uppfostran. Mja tämligen orättvist mot henne kan tyckas då det mest är pappans fel. Hennes enda "fel" var att inte kasta ut pappan med huvudet före tidigare än vad hon gjorde. Sån konstig situation. Jag är ju MEST uppväxt med min mor och jag är den enda som faktiskt hållt mig undan från problem. Så är det verkligen min mor som är problemet. I doubt that!

Jag tycker om dina tuffa inlägg, Polly och jag beundrar ditt sätt att se på saker och ting. Det hjälper mig enormt mycket. <3

Svar: Jo jag vet att du nämt det tidigare, vet inte om jag ska säga om det e bra eller dåligt att du känner igen dig, men skönt på något sett att vi inte e ensamma. Dina ord värmer massor. Så himla go e du. Tack. Kram
Polly

Kommentera här: