Att stötta vänner och bekanta som har barn är ganska jobbigt många gånger. Behöver en person hjälp eller vill ha verktyg för vissa barnfrågor så ställer jag upp. Frågar man mig saker får man svar. Många gånger kanske mina svar inte är dom "rätta" svaren. Och vips så är det okey att tala om för mig som inte har barn att jag inte har några själv och bör då inte ge råd. Mitt enkla svar blir då fråga inte mig i så fall.

 

Jag blir faktiskt lite trött på att höra att jag varken kan eller vet någonting om barn för att jag inte har några själv. Jag har tagit hand om många barn redan när jag själv var barn och vet av den erfarenheten att det kan vara tufft. Att ständigt få höra att det minsann är så jobbigt och tufft med barn gör mig lite upprörd, klart att det kan vara tufft men det ger också väldigt mycket för någon stans vet man väl om det när man skaffar barn? 

 

Det finns en anledning till varför jag inte har bråttom på den fronten men det menas inte att jag är helt omedveten vad barn handlar om. Jag är heller inte onintresserad av barn, snarare tvärt om. Med det sagt så tycker inte jag det spelar någon roll om man har barn eller inte för att kunna ge råd om någon frågar om det.