Glad advent eller vad man ska säga.

 

Den delar jag med mig själv, buhu synd om mig. Nejdå inte det jag vill förmedla, men är det någon årstid som är värst för mig, eller snarare väldigt många så är det jultiden. Den förväntas att vara så perfekt. Alla stressar på samma sett varje år för att hinna med alla MÅSTEN, det ska vara dyra och fina julklappar som ett krav på julen, barnen förväntar sig att få allt dem pekat på, maten ska serveras och även den ska vara perfekt. Otacksamhetsjul för dem som har allt detta. Dem som inte har detta är tacksamma för en liten måltid och umgänge. Det krävs faktiskt inte så mycket mer.

 

Julen för mig är ren ångest. Min jul har aldrig varit som en amerikansk film, man ser alltid på tv hur alla har det så trevligt, stora familjer, många barn, god mat och många paket. Så har min verklighet aldrig varit. Klart att jag haft en stor önskan efter detta men tyvärr gick den inte i uppfyllelse, självklart inte försent. Jag är ju vuxen och kan skapa min egna jul om jag vill, dock är det boooring då man är ensam.

 

Jag har gjort en liten god gärning i alla fall, jag gav en uteliggare en slant, slängde i hop lite kläder och la på lådan, jag vet lite slö var jag men ändå.

 

God dag på er förresten och hoppas alla får en bra 1:a advent.