1:a advent

Glad advent eller vad man ska säga.
 
Den delar jag med mig själv, buhu synd om mig. Nejdå inte det jag vill förmedla, men är det någon årstid som är värst för mig, eller snarare väldigt många så är det jultiden. Den förväntas att vara så perfekt. Alla stressar på samma sett varje år för att hinna med alla MÅSTEN, det ska vara dyra och fina julklappar som ett krav på julen, barnen förväntar sig att få allt dem pekat på, maten ska serveras och även den ska vara perfekt. Otacksamhetsjul för dem som har allt detta. Dem som inte har detta är tacksamma för en liten måltid och umgänge. Det krävs faktiskt inte så mycket mer.
 
Julen för mig är ren ångest. Min jul har aldrig varit som en amerikansk film, man ser alltid på tv hur alla har det så trevligt, stora familjer, många barn, god mat och många paket. Så har min verklighet aldrig varit. Klart att jag haft en stor önskan efter detta men tyvärr gick den inte i uppfyllelse, självklart inte försent. Jag är ju vuxen och kan skapa min egna jul om jag vill, dock är det boooring då man är ensam.
 
Jag har gjort en liten god gärning i alla fall, jag gav en uteliggare en slant, slängde i hop lite kläder och la på lådan, jag vet lite slö var jag men ändå.
 
God dag på er förresten och hoppas alla får en bra 1:a advent.
 
 
Dammig ljusstake såg jag hahaha, men men jag har i alla fall tänt ett ljus =)
 
 

Tålamod noll

Lite tankar kring mig själv. Härom dagen skulle jag brygga lite kaffe var min plan, den sprack direkt och förstörde fasen hela min dag, nu i efter hand kan jag tycka att jag är super töntig. Ska se om jag kan förklara vad jag menar.
 
Min plan var som sagt att brygga kaffe, kommer ut i köket och sätter på kranen, den låter som f*n och försöker pumpa ut lite vatten, ut kom en droppe, boom där blir jag tvärarg. Va i hela friden, jag får inte ut något vatten, antagligen för att dem stängt av det, hade jag räknat med det? Svar nej. Vad som händer där är att jag blir varm i ansiktet, det är som min inre termometer stiger, jag kan känna värmen från tårna upp i skallen, sen exploderar jag. Jag blir så j*vla arg. Jag står och muttrar och svär för mig själv, tankarna blåser förbi i 200, hur löser jag detta? Svaret är, att det kan jag inte, utan bara vänta in tills de sätter i gång vattnet igen. Den där väntan är en evighet, och tro mig jag är ilsken under hela den tiden, hur j*vla sunt är det då? Helt ärligt varför blir jag sådär?
 
Jag försökte smälta detta, så jag sätter mig i soffan och försöker få mig själv på andra tankar, jag lyckas, en stund. 1timme hade nu gått av mitt liv, en seg j*vla timme. Jag ser mig själv smygandes in i badrummet i hopp om att vattnet är i gång, jag ville nämligen duscha, jag laddade upp för att sätta på kranen återigen, mina tankar går som att snälla säg att det går, det är nästan så jag inte vågar dra i gång kranen. Jag gör det, ut kom ingenting, japp och där står jag i gen tvärarg. Ska det ta hela j*vla dagen för att få lite vatten, va fasen är det frågan om, ingen info om detta heller. Jag är så arg och känner att hela min dag är förstörd. Varför? Jo för detta ingick inte i min planering.
 
Ursäkta att jag svär, men det var exakt sådär jag kände. Efter 3 timmars väntan hade jag gett upp, jag fick till slut min kaffe och min dusch, var jag nöjd? Nej snarare missnöjd. Jag var allmänt bitter och klandra alla i min skalle.
 
Mitt tålamod är fasen noll, helt ärligt varför blir jag sådär ilsken? Är det hela världen? Ja just då är det tydligen det för mig, tänker jag på det nu så är det inte de.
 
Grejen är ju den att jag kan inte kontrollera mig, det bara smäller till i huvudet så är jag arg, det går på en milli sekund, jag kan inte hejda mig. I stundens hetta är jag gravallvarlig, några timmar senare skäms jag inombords.
 
Usch för att bli sådär. Någon mer som får utbrott för ingenting?
 
Bilden är tagen från nätet
 

Lördagsmys

I dag har det varit full rulle som vanligt.
Vaknade till skit väder. Min mor hade lyxen att dra till Ullared i går, vilken tur att hon har en sådan underbar dotter som mig som ställer upp och är hundvakt hahaha.
 
I dag har det blivit promenader ute i regnet för att sedan lämna lillen till mamma. Tog mig en kaffe och fick en present som tacken för att jag var hundvakt, jag blev jätte glad. Jag har blivit besatt av ljus, så nu såg mamma till att jag fick dessa till min samling.
 

När jag var åter hemma igen la jag mig på soffan och tittade på en dokumentär och somnade, va fasen det var ju inte särskilt smart. Skulle ha gått på bio i dag men tappade lusten då klockan drog i väg.
 
Jag måste nog säga att jag är tröttare än vanligt, det är mörkt när man kliver upp och det mörknar till väldigt fort på kvällen, eller det hinner inte ens bli kväll förrän det är mörkt. Känns konstigt. Nada energi i alla fall, någon mer som känner som jag?
 
Första advent i morgon också, shiiit vad tiden går fort, men tiden får gärna gå fort för mig nu då jag längtar till vår och sommar.
 
Nu ska jag fortsätta titta på lite dokumentär, mysa med mig själv, jag hoppas verkligen jag kan somna sen. Annars så har jag min övervakare som tittar till mig, självaste Buddha. Det är en riktig man det. 
 
 
Sov gott mina fantastics så hörs vi i morgon.
Kramis