Nej jag vill inte påstå att jag är misslyckad, jag kan känna att samhället nog tycker det. Då undrar ni säkert vad jag pratar om, självklart gör ni det.

 

I samhället ser det ut såhär, vid 21-30 års ålder ska man ha barn, det bara är så tydligen, har man det inte är det konstigt.

 

Jag kan bli lätt irriterad över att folk saknar helt respekt i detta. Vem säger att man ska ha barn vid den åldern? Jo samhället för så har det ALLTID sett ut, förutom att förr var det fel att föda barn utan att vara gift , idag behöver man inte ens ha en stadig partner för det, men då är jag i så fall gammalmodig.

 

Jag tycker människor är sådana hycklare, ååå vad hemskt det är att unga tjejer har sex i tv, åå vad hemskt att du inte har barn, ååå allt är så hemskt. Det är fy och skam att än idag prata öppet om sex eller att ha sex öppet, för det är något man inte ska prata om. Okey en fråga bara, hur kommer barn till? Hur vågar ni ens fråga en sån korkad fråga till någon som ej har barn utan att skämmas? Det undrar jag.

 

Jag har valt att inte skaffa barn av en ända enkel anledning, jag saknar en partner, svårare än så är det inte. För det andra så kanske jag inte vill ha barn just nu, kan jag inte bara få vara i det själv och känna mig nöjd och stolt över mitt egna beslut utan att få tusen frågor?

 

Barn är jätte fint, det finaste man kan ha och få, jag har förstått det och hört det i hela mitt liv, och jag är jätte glad för alla er som valt det livet, men om jag inte väljer det livet vill jag ha lite förståelse och respekt. Vågar man inte prata om sex tycker jag man ska passa sin tunga och inte slänga ur sig en sådan dum fråga som varför har inte du barn? Asså hjälp, kan jag känna, hur privat är inte den frågan egentligen? Nu är inte mitt fall så men i alla fall, tänk på en sak, ställer ni en fråga var beredda på att ni kan få ett svar ni inte vill höra.

 

Såhär kan frågorna låta från bekanta eller nära

Har du barn? svar nej

Varför inte? ehhhh där kom den, okey vill personen höra sanningen, jo det är så att jag har cancer, eller jo det är så att jag inte kan få barn, vad svarar dessa människor på detta, jo det blir pinsamt, för alla tar förgivet att alla är friska och kan få barn och vill ha barn. Jag har inget av det jag skrev ovan, men det kan lika gärna vara så, det vet ju inte personen som frågar.

Sen kan jag ta frågan lite som såhär, jag menar har jag en vän som står mig relativt nära som vet att jag saknar partner och hon eller han säger ska inte du ha barn, det är ju samma sak som att säga ska inte du börja knulla lite snart, eftersom det är ett måste för att ens kunna bli gravid. Ändå är det sådan tabu att prata om sex, men inte ställa frågor hej vilt om varför man inte har barn eller partner osv.

 

Det är inte lätt att vara vuxen alla gånger. Och är man inte som alla andra, blir man ifråga satt.

Tro mig jag har haft en stor press från min far i ett par år nu, han vill bli morfar, och få barnbarn, ja det kan jag förstå. Men jag ska väl inte skaffa barn för hans skull? Nu på senare tid har jag i stället fått höra, eh det händer ju ingenting på den fronten, jag kommer aldrig bli morfar. Nej det kanske han aldrig blir, ja jätte tråkigt för honom, men för all del sluta vara ego och tänk på mitt bästa för en gångs skull.

 

Nej jag känner mig inte misslyckad, men lite smått utanför pga mitt val. Jag umgås gärna med människor som har barn, jag är ingen barnhatare, tvärt om, men jag känner inte för att få några själv. Tyvärr. Lite ledsen blir jag. Klart jag kan känna en sorg i att jag inte vill ha barn, tankarna går liksom på varför jag inte vill det? Är jag knäpp osv, men nej det är jag inte, jag vill det bara inte, inte just nu i alla fall.

 

Lite lätt rörigt inlägg men sådan är jag, det får ni stå ut med. Jag skriver om det som faller mig in helt enkelt.