Min far som är narkoman (del 15)

Jag har nu en lycklig nyhet att berätta. Hädan efter kommer mina rubriker om min far som är narkoman att försvinna, då min far nu är nykter och drogfri. Visst är det bra?
 
Som dotter är jag sjukt stolt över honom. Efter hans psykotiska utbrott förra sommaren och ex antal sjukhusbesök och dödsfall i hans närhet tog han ett beslut utan hjälp att lägga av med alla droger och alkohol. Han hade ett återfall med endast tabletter, vilket inte är bättre än andra droger, men väldigt milt för att vara min far.
 
Nu håller jag tummar och tår på att han håller sig borta från skiten, förstår att det är tufft men jag är en stolt dotter.
 

(Bilden är lånad från nätet
Kan tänka mig att min far tänkte såhär i sitt missbruk.)
 
Det är så sjukt vad substanser gör med människor. Min far har verkligen kommit tillbaka, står med fötterna på jorden. Kul att se en sådan förändring. Jag vet att ett beroende inte är lätt men den svåraste tiden är att hålla sig ren. Återfall får vi anhöriga räkna med, men jag hoppas ändå att han håller sig borta nu, inte minst för sin egna skull.
 
Mina sår dock efter allt som har hänt är något som kommer att ta tid att bearbeta. För det har ju vart mycket fokus familj och jag har satt mig själv sist. Nu äntligen har jag släppt det och kan ägna mig åt endast mig själv, det lät lite ego men ni förstår säkert vad jag menar.
 
(Bilden är lånad från nätet.)