Att vara dotter till en far som är narkoman (del 6)

Som ni vet så gillar jag att skriva om mitt liv, mina tankar, känslor. Jag analyserar gärna en hel del, det är en del av självaste jag.
 
I mitt tidigare inlägg
fick jag två frågor som jag svarade på. Kände dock i efterhand att det inte blev så utförligt som jag ville. Det är svårt att försöka skriva och få med allt jag menar och vill, samtidigt som inlägget heller inte får bli för långt.
 
Att försöka beskriva känslan av att ha en far som finns i mitt liv men inte är närvarande eller delaktig är svår att förklara. Hur jag känner för det går i vågor. Ofta är jag okey med det medan andra dagar mår jag fruktansvärt dåligt. Jag har också skrivit att det var värre förr, när jag var mindre, för så är det. Såren fick när jag var mycket liten. Idag förstår jag bättre, jag gör mina val som är bra för mig. Jag vill leva det livet jag har och inte gå och vara bitter, för det löser inte min dåtid.
 
Jag har många sår som jag lärt mig att hantera, det är en ständig personlig utveckling jag håller på med, just för att jag tycker det är roligt och intressant också. Att växa som peron är roligt och jag vill inte sänka mig själv och det livet jag har.
 
Något som har skadat mig eller som skadar mig varje år, är alla högtider. Helst av allt vill jag inte veta av dessa dagar. Julen är jätte fin och jag önskar att jag kunde vara en pysslande person, men jag ogillar det verkligen. Julafton vill jag bara sova bort. Jag lever med minnen av stora besvikelser och sorg. Att vakna upp på julaftonsmorgonen i vetskapen om att dagen kommer att bli ett helvete var inte roligt, även om jag aldrig tappade hoppet på att jultomten skulle komma och ge mig något fint, i mitt fall tänkte jag bara låt mig få ha en fin dag utan att jag gråter mig själv till sömns. Jag tänkte också många gånger att kan inte tomten ge mig en far, en far som säger hur duktig och älskad jag är. En far som ville ägna tid med mig, läsa en godnattsaga och ge mig en kram, så jag kunde få sova gott, i alla fall få ha en natt utan tårar.
 
Medan andra familjer åkte i väg på midsommar satt jag hemma eller satt ensam i någon park och var kreativ, något som mina föräldrar aldrig såg eller tog del av. Jag kunde sången om små grodorna men hade aldrig sett en midsommarstång. Min far valde att låsa familjen hemma, medan han själv spenderade pengarna och var ute. Själv satt vi fattiga och kunde inte göra någonting.
 
Fortsättning följer (del 7)

Kommentarer:

1 Netti Starby:

Usch vad jag blev gråtfärdig! Ett barn ska absolut inte behöva önska sig en förälder som ska bry sig om en. Så himla hemskt! Stor kram från mig <3

2 Carina :

Det är så hemskt.. Alla barn är värda att känna sig trygga och älskade.. Kramar och ha en fin dag idag!

3 Nettan:

Vilken gripande text :( :(

4 Eva`s blogg:

Eftersom jag är mamma så gör det extra ont i mitt hjärta att läsa detta, då jag gjort allt för att mina egna barn skall ha det bra o få uppleva så mkt dem kan få när jag hade råd, sålde oxå saker för att få lite extra pengar till oss ..så starkt av dig att berätta o att du ändå är en sådan super fin tjej o kvinna som du är :) ha en fin dag kramen

5 Diana:

<3 <3 <3

6 sandra.:

Kan förstå att du tycker det är jobbigt under högtider just därför, :/ såna dagar ska man absolut inte vara ledsen eller gråta sig till sömns, du har gått igenom så mycket hemskt :( Du verkar vara en underbar person som absolut inte förtjänar detta! Var det likadant vid födelsedagar osv? Kram vännen <3

7 Misstossequeen:

Styrke kram <3

Svar: Tack :)

8 Emelie Andersson:

Du är så jävla bra på att skriva, jag älskar verkligen din öppenhet! :)

sv: Ja det var helt fantastiskt där, och shoppingen ägde! Du borde verkligen besöka Emporia :)

Svar: Men tack så mycket, det glädjer mig att höra. Jo jag får väl göra det hihi. Kram
Polly

9 Bambi:

Känner igen mig så mycket :( jag önskar att jag visste hur man gav fan i att bry sig. Jag är inte bra på det alls.

10 Gabriella :

Många kramar till dig, blir så rörd av att läsa det här!! Själv så älskar jag högtider och att läsa varför du inte gör det gör mig så ledsen!! <33

11 mammansprinsessor:

Blir så rörd av ditt inlägg, inget barn ska behöva lida på detta vis.Alla barn ska få rätt till kärlek o trygghet,stor kram

Svar: Tack så mycket. Jag vet men tyvärr har min verklighet varit så. Kramis
Polly

Kommentera här: