Kommentarer:
intressant och veta skickar dig en styrke kram och va det känns bra att jag fick svar på frågan jag ställde dig hur du mår i allt det för det är något som gnager på min insida....jag tänker på dig ska du veta tycker du verkar vara en vettig klok och vis tjej på alla sätt. kramis på dig vännen ... ps glöm inte du är inte ensam!ds
Jag har också undrat dessa frågor och vad kul att du skrev svar på dem. Mycket intressant läsning! Kram
Kan säga min pappa missbruka inte men jobbar narkoman o sov oftast i bilen med. Så min pappa va där men frånvarande och den enorma saknaden jag hade o va pappas tjej o när han lämna mig hela världen rasa för mig..önskar ibland att han hade dragit för gott för lättare o hantera än att människan finns men inte närvaro liksom. Kram gumman/ pega.
Www.pegelin.blogg.se
Låter som en riktigt jobbig situation :( starkt av dig att ta upp det i bloggen!! Kan nog vara fler som känner igen sig..
Kul att du tog upp min fråga och då förstår jag hur läget ligger till med just detta. Att ni hanterar honom på olika sätt osv, Jag förstår att du blir irriterad när du märker hur din pappa"kör" med din mamma alltså ber henne o hämta saker osv, Och förstår att du inte kan hålla tyst då. <3 kram vännen,
Förstår att du känner dig irriterad, skulle jag nog också blivit. Men jag tror det är bra att du och din mamma hanterar honom på olika sätt, ni ska säkert ta lärdom av varandra <3
Snor Bambis formulering om känslomässig frånvaro. Min pappa var både fysiskt och känslomässigt frånvarande. Vi var hos honom varannan vecka tills vi fyllde tolv och fick välja själva. Han var mer som en äldre bekant och var ingen föräldrafigur. Det går inte att få honom att förstå att han gjort fel i det här idag. Han är tydligt sårad för att vi inte vill vara en del av hans liv. Jag pratar med honom i telefonen kanske en gång om året. Min syster inte alls. Jag tycker du hanterar situationen med din pappa på ett beundransvärt sätt. Om jag fick se min mor serva min far på det där sättet förbehållningslöst och utan protest skulle jag inte stå ut. Jag skulle göra något så dumt som att kräva att hon skulle lämna honom för att jag inte skulle säga upp kontakten med henne.
Men någonstans måste ju frånvaron ändå vara jobbig? Det är lite så jag känner i alla fall. Pappas känslomässiga frånvaro under min uppväxt har påverkat stora delar av både mig och mitt liv. Känner hur något liksom saknas även om jag har underbara kvinnor i mitt liv. Mamma och Mormor.