Vem har inte gillat att snacka skit? Inte jag i alla fall, visst jag är inte perfekt, jag har nog sagt ett och annat om andra, men inget jag inte har kunnat stå för.

 

Att sprida falska rykten är inte okey någonstans. Lyssna inte på vad alla säger om en person, det kan vara helt fel, och sprid aldrig något vidare, för du har ingen aning om vem den människan är. Man ska inte sprida något om någon man känner heller för den delen.

 

Jag hade några år i mitt liv då jag var stans snackis visst det tar jag som en komplimang, men för i helvete asså. Herregud vad jag fick hålla på och försvara mig, just då visste jag inte bättre. Det sög så mycket energi att försvara sig att jag en dag gav upp och tänkte, bryr jag mig verkligen om vad folk tycker och tänker om mig som inte känner mig? Svar nej, jag lade ner mitt försvar. Och jag brydde mig inte överhuvud taget. Men vissa rykten var fasen inte roliga att få höra på omvägar.

 

I skolan var det någon tjej som startade ett rykte om mina bröst om mina bröst, förstår ni? Asså hur orkar vissa tjejer hålla på. Det är för i helvete min kropp någon går och snackar om, till hela skolan, det är ju inte så att dessa rykten inte når till lärare heller, för det gör dem. Jag hade tydligen siliconbröst fick jag veta på omvägar. Hur skulle jag kunna försvara det? Det är ju inte så att jag hade lust att ställa mig i aulan och tala om för hela skolan att det inte var sant, och varför skulle det ens läggas på mig? Jag fick blickar på min byst som jag redan skämdes för, det snackades, och jag kunde inte ta av mig och bära ett linne för att jag visste att alla skulle kolla in min hylla och diskutera den.

 

Det är inte okey. I dag ska det visas upp när man har förstorat brösten, det ska skyltas och det är tydligen helt normalt att visa dem för att det är ju bara pattar heter det, men vi som har "äkta" stora som små pattar kanske inte vill ha den uppmärksamheten, tyvärr har det blivit automatiskt. Jag är rakt från hjärtat skit less på allt pattprat både från killar och tjejers håll.