Mobbad (del 1)

Det känns som mer eller mindre alla vet vad mobbning är, de flesta har säkert råkat ut för det också. Jag är en av dem.
 
Jag blev mobbad för att jag är annorlunda. Det värsta var inte att bli kallad något in my face, det värsta var faktiskt att gå förbi ett gäng människor som satt i korridoren, glodde på mig och sedan viskade och skrattade, jag hade bara lust att gå fram till dem och vrida nacken av dem, exakt så kände jag faktiskt. Vilka är dem att skratta åt mig.
 
Det var ingen som var särskilt tuff när dem var ensamma. Det gick ju bra att vara kaxiga i grupp med lite medhåll, men ensamma var det ingen som vågade säga ett skit.
 
Lärarna visste också vad som för sig gick, men det var ingen som vågade ingripa, vilket resulterade i att jag tog saken i egna händer helt enkelt. Jag har ett humör, orättvisor, utfrysning och falsk kaxighet tål jag inte. Hade någon något att säga till mig så var det inga problem för mig att ta det, men att hån skratta, prata skit bakom min rygg, sprida falska rykten och sedan framstå som några jävla gullebarn inför lärarna gjorde mig förbannad.
 
Jag stod upp för mig själv, helt ensam, utan någons hjälp. Vilket gjorde mig ganska hatisk, framför allt mot lärare. Jag var ingen rolig elev, eller snarare jag blev den elev som alla skapade mig till att bli. Sen var det  ju lätt att klaga på mig och mina utbrott, utbrotten kom ju inte från ingen stans liksom. Klart dem var tvungna att hitta en syndabock för allt elände på skolan. För självklart är det bara en ända persons fel.
 
Allt jag fick stå ut med hemma, var tydligen inte nog, jag skulle även stå ut med mobbning och utfrysning från lärare och elever på skolan också. Skolan skulle vara min frizon där jag kunde fly mina problem hemifrån men så blev det inte. Jag fick svårt att fokusera mig på lektionerna, läxorna kunde jag inte göra för det var ingen hemma som hjälpte mig, jag kom tillbaka till skolan utan att ha gjort läxorna och fick då skit för det också, trots att jag förklarade att jag inte kunde göra dem själv. Lösningen var att sätta mig ensam i ett rum efter skoltid, och behövde jag hjälp fick jag springa och leta efter en lärare som ville ge mig lite tid, så ja jag struntade i det också, för jag kände mig helt utanför.
 
Dem bästa och lugnaste eleverna fick beröm av alla lärare, för att sedan gå ut och mobba mig, bryta upp mitt skåp, skriva hora på det, gömma mina kläder på gympan, snacka skit, ge mig "stryk" efter skoltid, och sprida falska rykten. Det var alltså något jag skulle stå ut med varje dag, utan att agera?
 
Självklart började jag agera, det blev min mardröm.

Kommentarer:

1 Pega Naajarzadeh:

Får ont i magen jag har varit en av dem som mobbat folk rejält mycket och vet att ännu idag av dem alla 3 st som fått ärr för livet eller alla har ärr men dessa 3 lever (anonymt) och jag har tagit ansvar o bett om ursäkt och gråtit. För 4 år sen mötte jag en av dem. Jag gråter bara ja skriver detta. I min värld idag är det totalt förbjud. Den tjejen var så rädd för att gå ut och hoppade av skolan efter allt moment så nu har hennes mamma betalat en utbildning åt henne för hon missat alla år i skolan. Jag sa åt henne. Ja vill betala din utbildning. Så dåligt mådde jag. Hon förlät mig men sa detta rädsla har hon fått leva med sen Många år tillbaka. Så det gör ont o läsa du vart det :( Hoppas du inte dömer mig nu. Massor kärlek

2 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Mobbning är så jäkla hemskt... Fattar inte att det fortfarande händer när vi ändå informerar så mycket om det :/

3 CAMILLAESI:

fy fan :/ Du är så jävla grym som är så stark. Du har så bra inställning till livet.

Go polly!!

Kram<33

4 sandra.:

Jag tror att oftast, nu säger jag inte att det gäller alla, men dem som mobbar mår ofta dåligt i sig själv, eller har andra problem. Just därför dem ska gå på någon annan, för dem själva inte mår bra i grunden, Mobbning är sjukt äckligt och jag kommer aldrig förstå människor som utsätter folk för detta, Och lärarna som du beskriver, dem borde ju ha blivit av med jobben, vad för storts förebilder är dem egentligen, man blir fan ledsen av att läsa det du gått igenom. Att du var stark och sa ifrån, det är så grymt bra! Kram

5 Tuva Björnwall:

fy alltså, himla stark är du <3

6 Sanna:

Usch för mobbing, så himla vidrigt, jag vart aldrig utsatt för mobbning i skolan, men nu på min senaste arbetsplats med vuxna människor, fy fan! kram på dig!

7 Gabriella:

Asså såå himla hemskt det är med mobbning, och att lärarna inte vågade göra något!! Kramar

8 Emelie Andersson:

Du skriver alltid så jäkla bra, hoppas att du vet det. Det är alltid jobbigt att bli utsatt och jag förstår inte hur människor kan kränka och mobba andra. Tycker det är så hemskt!

sv: Det fick jag verkligen, kram<3

9 Ljuva Julia:

jag förstår att en mardröm inte är världsbäst, men jag skulle också agera. Ge igen. Kanske rentav VRIDA nacken av dem och sedan fnissa och pissa lite på liket.

10 annelie:

har oxå varit mobbad i skolan men jag sa inget till mina lärare jag höll tyst...kram

11 Malin:

Sv: Ja, visst är den! Älskar också svart! :)

Fy fan för mobbning, så hemskt att människor kan göra så mot andra. :( Så fegt och dåligt av lärare att inte ingrips, det gör mej så förbannad. Starkt av dej att dela med dej av detta, You go girl!

12 Lucy:

Mobbningen är verkligen något fruktansvärt :( jag var själv mobbad för att vara annorlunda och det gör ont att läsa din text. Får så många tillbaka blickar och jag hoppas med hela mitt hjärta att man kan förbättra sättet att hantera mobbningen och agera rätt !

13 Tilda Barkselius:

Fy fan vad arg jag blir när jag läser detta, du var så inte värd det!!

14 Bambi:

Får ont i magen av att läsa detta. Dels för att jag kan relatera. Det var inte fullt så illa för min del - men ingen ska behöva gå igenom detta. Det är inte ok någonstans.

15 N:

Mobbning är så vidrigt och jag förstår verkligen inte varför det alltid förekommer överallt. Och när lärarna vet men inte gör något åt saken gör mig förbannad. Du är stark!

16 Siri |Diabitfit|:

Blir så arg och ledsen när jag läser om hur lärarna inte agerade. Starkt att du vågade ta saken i egna händer! Kram!

17 JoJo:

mobbning är så himla hemskt. :( är starkt av dig som vågar dela med dig om såna här saker om dig själv! <3

sv; tack så mycket fina, fina du! :) kram

18 A:

Usch...mobbing har jag också fått känna på under några av mina skolår (6:an till 9:an). Men jag vågade inte så upp för mig själv och skämdes jättemycket (för att jag tänkte att det var fel på mig). Bad därför aldrig om hjälp. Åtminstone en lärare brydde sig och ville hjälpa, men frågade mig och jag sa tvärnej. Tyckte det var så pinsamt. Nu är jag så tacksam för att han i alla fall såg och VILLE göra något. En enda.

Kram!

Kommentera här: