Att vara dotter till en far som är narkoman (del 3)

Jag förlorade hela min barndom genom att bli vuxen för tidigt. Jag kände mig oftast så mycket äldre än alla andra, och kunde heller inte vara så barnslig som jag ville. 
 
Vi hade inte så mycket pengar vilket resulterade i att vi aldrig gjorde något roligt tillsammans , medan alla andra mina vänner åkte på resor så var jag hemma. Jag drömde mig alltid bort i resor och musik, något jag alltid har brunnit för men som jag aldrig kunde göra till verklighet.
 
För att överleva allt kaos hemma drömde jag mig bort till olika platser i världen. Jag lyssnade på musik, för att kunna glömma eller blockera dem jobbiga stunderna. För mig var det inte att leva här och nu, jag levde alltid på hoppet över att morgondagen löser alla problem. Jag ville alltid glömma den dagen som var och hoppas på en bättre morgon dag. Genom att jag tänkte så, så gick också så många år av mitt liv förlorade, men i mitt fall hade jag inget val. Hade jag inte tänkt så, hade jag aldrig överlevt dagarna.
 
Att börja ta ansvar som 5 åring gjorde mig äldre än vad jag var. I stället för att vara ute och leka med kompisar, bytte jag blöjor på min lillebror. När jag väl satt i lekparken med andra barn, kändes gungor för "töntigt", jag ville hellre skriva eller rita.
 
På äldre dagar fick jag bestämma själv, eller snarare jag bestämde själv. Allt jag ville göra när jag var barn tog jag igen i "vuxen" ålder. Jag började resa och åka på konserter. Vill jag gunga en dag i parken så kan jag än i dag göra det. Jag älskar rutchkanor eller hur det stavas. Jag kan vara fruktansvärt barnslig trots mina snart 31 år. Jag älskar att leka med barn för det är som att ag drar tillbaka min förlorade barndomstid, det finns inget stopp i mig när jag leker och jag kan bli fövånad över vilken fantasi jag kan ha.
 
Jag förlorade min barndom och blev vuxen tidigt, och allt jag en gång förlorade kan jag ta igen i dag, vilket känns underbart. Mitt barnasinne kommer alltid finnas där, och det sköna är att jag gör precis det jag vill i dag och jag skiter i vad andra tycker. Vill någon se ned på mig för att jag gungar i parken, varsågod, men jag har i alla fall roligt.

Kommentarer:

1 Siri |Diabitfit|:

Vad bra att du kan ta igen allt, måste varit tufft att ta ansvar redan som 5-åring <3

2 Netti Starby:

Det är ju helt sjukt att du fick byta blöjor när du bara var 5 år! Jag tycker också att det är roligt att leka i lekparker och jag kommer alltid ha mitt barnsinne :-D Kram

3 Malin:

Herregud, man har så svårt att förstå det själv. Hur jag än vrider och vänder på det. Men tummen upp och skönt för att du idag känner att du kan ta igen allt det där, det är som en lättnad det med att bryta sig loss från det gamla.

4 MADDISENJ.SE:

Det är hemskt att läsa och tyvärr möter jag ibland barn till narkomaner och alkoholister i mitt jobb. Så tragiskt och jag mår alltid dåligt å barnens vägnar...

Svar: Ja tyvärr är det inte lätt, eller för mig är det ju det i dag eftersom jag ej bor hemma, men vissa saker sätter sina spår. Intressant, kan nog ana vad du jobbar med =). Kramis
Polly

5 Tuva Björnwall:

bästa du!!

6 CamillaEsi:

Vad hemskt att förlora sin barndom:/ Men vad bra att du kan ta igen det! Du har så bra inställning till livet

Kram<3

Svar: Tack så mycket. Kul att du tycker de. Kram
Polly

7 Tilda Barkselius:

Du är så sjukt stark, blir otroligt imponerad!!

8 Emelie Andersson:

Du är såå starkt, det har man märkt så tydligt genom din blogg :)

sv: Hihi så gullig du är :) han verkade väldigt nöjd iaf :)

Svar: Vad gullig du e. Tack så mycket. Kram
Polly

9 Martina:

Så otroligt stark du är! Jättemodigt att du vågar skriva om detta! <3 Kram

10 Ljuva Julia:

Så bra att du klarar av att se på situationen med så nyktra ögon. Jag hade en AWESOME barndom, men jag har barnasinnet kvar ändå. För att det blir så roligare då :)

Kommentera här: