Jag har vänner i alla åldrar, vissa av dem skulle till och med kunna vara min mormor, men ålder är bara en siffra. Vissa yngre människor kan bete sig äldre och vara klokare än många äldre och tvärt om.

 

Jag har alltid töjt mig till dem som är äldre än mig just också för att jag tror att jag alltid har sökt äldre förebilder, detta har alltså med min barndom att göra. Jag skiter faktiskt i åldern, för mig handlar det om hur man är som person.

 

Det som kan bli en utmaning med att ha yngre vänner är mest att dem kanske är i en period i sitt liv där jag var för flera år sedan, oftast är det mycket fest. Allt beror ju på vilken bakrund man har. Det kan uppstå lite konflikter och ofta mycket drama, nu menar jag inte att alla är så, jag pratar ut i från min erfarenhet. Jag vet själv att jag hade mycket drama när jag var yngre för att det tilltalade mig då, men i dag när jag blivit lite äldre orkar jag inte hålla på att snacka om saker som inte har en mening, sen kan jag absolut tycka och tänka, men det är inte samma sak som att skapa drama och medvetet gå in i konflikter.

 

Att umgås med äldre personer ger mig ofta kraft, varför vet jag inte, men antagligen för att dem har mer livserfarenhet än mig. Nu säger jag inte att äldre personer inte kan bete sig illa för det kan dem, men dem jag har valt att ha i mitt liv har ett sunt sett att se på livet, och det blir sällan drama och konflikter för att vi löser saker direkt om det skulle vara något. Vi går inte bakom ryggen på varandra och snackar skit. Det är nog det skönaste med att ha äldre vänner.

 

Det jag tycker är skönt med att ha yngre vänner är att allt inte behöver vara så allvarligt och tråkigt. Det blir ofta mycket skoj och skratt, vilket jag tycker är underbart.