Nu till något vanligt. Jag skriver ofta om styrka vs svagheter. Styrka klassas för många på många olika sett genom att man orkar stå ut med tuffa saker, man får då ofta höra hur stark man e, men bakom den där styrkan finns också en svaghet, jag skulle inte vilja kalla det svaghet, utan en sårbarhet.

 

Man orkar vara stark när man vågar vara sårbar. Och för att orka vara stark hela vägen är det en sak vi bör lära oss, det är att våga be om hjälp, ni vet ju hur man kan vara, man vill inte belasta någon med sina bekymmer, man vill inte besvära som det så fint heter, man vill inte hit och dit, helst av allt vill vi inte besvära någon alls, men i bland behövs det, och har man nära och kära runt sig så är det inget konstigt, man är inte jobbig för det.

 

Våga be om hjälp behöver inte alltid handla om att ta kontakt med vården pga psykisk ohälsa, eller ta det där jobbiga samtalet med mamma. Det kan handla om så enkla saker som att våga be någon om hjälp för att sätta upp en lampa, våga be om ett litet lån, våga fråga din syster eller bror om tips, läxhjälp, extra resurser i skolan, ja you name it. Det finns massor.

 

Styrka är att våga släppa in andra människor i sitt liv, att våga utmana sig själv och sina rädslor, att våga stå upp för sig själv och sina mål, att våga gråta ut över sin kompis eller föräldrars axel.

 

Alla kan inte veta exakt hur du mår eller vilken hjälp du behöver om du inte vågar stå för det, eller vågar be om hjälp oavsett vilken hjälp du behöver. Kom i håg det och våga ta klivet till ett så enkelt ord, kan du hjälpa mig med en sak.