En person som är mitt uppe i det blå och drömmer, eller snarare är så beroende av olika substanser så man inte är med i matchen är jag van vid.

 

Det som stör mig mest med min far är egoismen som följer med hans missbruk, sen får vi inte glömma offer rollen och den otacksamma/negativa inställningen till livet. Jo det ska jag förklara för er. Jag har ALDRIG blivit serverad saker på ett silverfat, har jag orsakat något har jag också fått städa upp efter mig själv, det ska gudarna veta. Det är ingen som har gulligullat med mig.

 

Min far har tack vare mig och några till fått saker serverade på silverfat. Den ena guldskeden efter den andra. Den första guldskeden var anmälan vi gjorde till socialtjänsten om behandlingshem som han blev beviljad, vilket han nu inte ska åka på, ne för då ska han hitta något negativt som binder honom hemma i stället. Det ena påhittet efter det andra. Hans första undanflykt var att han inte ville åka i väg eftersom det har sprungit så många "pundare" hos honom den senaste tiden, han menade på att han är rädd för att få inbrott. Hahaha tillåt mig garva högt som fan. För det första är han pundare själv och är precis som dom andra, för det andra så har han dragit dit dom, för det tredje är det ju hans bästa polare som han hänger med varje dag. Om det är opålitigt folk, sluta umgås med dem, punkt slut, vad är problemet. Sist men inte minst får man inbrott så får man.

 

Han brände alla pengar på knark och alkohol och hade sedan mage att snyfta om att han inte hade något att äta. Det dummaste jag har gjort var att föra över en slant, men det gjorde jag enbart efter hans hysterianfall för att han skulle bli lugn, ja jag vet en nödlösning. Min mor förde över en slant också, plus att han tydligen hade fått mat av socialjouren och på andra ställen. Han lyckades bränna mer pengar på en vacka än vad jag och min mor gjorde tillsammans. Lite konstigt enligt mig då han fick så mycket hjälp på annat håll. När han fick pengar igen tror ni han frågade om vi ville ha tillbaka en liten slant? Nej.

 

Sluta med det ena och börja med det andra. Ja min far har nu vad jag vet varit drogfri i 4 veckor, vilket han stolt har pratat om varje dag. Bara han, han, han. Men han erkänner fint var och varnnan dag att han dricker i stället. Stopp och belägg. Om man är blandmissbrukare kan man för i helvete inte utesluta en drog och fortsätta med en annan. Det han gör är att ersätta knark med alkohol, vad är nästa steg, sluta med alkohol och knapra piller. Snacka om att han har problem.

Hans dåliga ursäkter om varför han dricker är så löjliga och förnekande. Ena gången hette det att han drack för att en polare till honom blev för full så han tog flaskan i från honom, min kommentar var då, jaha och då var du tvungen att dricka upp det? Var det inte enklare att hälla ut skiten. Det hade han inget svar på. Andra påhittet var att han råkade träffa lite folk som bjöd honom, vilket slutade med en superfylla, för att han ville kunna sova på natten. Asså hahaha va fan säger han, kan man inte sova på natten så kontaktar man vården om det. För det andra var det ingen som tvingade honom att dricka, och varför väljer man att åka till platser där han enbart träffar på sådant folk som håller på?

 

Är inte behandlingshem ganska aktuellt då? Tydligen inte. Snacka om att vara uppe i det blå. Helt sjukt. På riktigt jag är inte född i farstun.

 

Mig kan han inte lura och sanningen han får från mig svider, därav har han inte besökt eller ringt mig. Och när han håller sig borta från mig så vet jag också att han inte är sann och har börjat droga igen. Enkelt.

 

Kom inte till mig sen o buhua. Nu är det sluthjälpt och hotar han mig en ända gång till ringer jag polisen direkt och då får han väl hamna i finkan, skiter i vilket.