I går hölls begravningen för min farbror, som tyvärr inte blev så gammal, 49 år. Hade även otur med vädret då det praktiskt taget regnade hela dagen. Jag har inte träffat min övriga släkt på ca 15 år, så nerverna var ur balans.

 

 

För det första satte vi oss helt fel, för det andra tog vi ingen bok heller, så vi satt där som fån när vi skulle sjunga. Det var så länge sedan jag var på en begravning så jag tappade helt bort allting. Det har varit lite krystat i släkten så det var en aning rörigt och nervöst för min del.

 

Det var så fint och jag höll mig från tårar nästan hela begravningen. Det var fina låtar och även jätte kul att se övriga släkten, då mina kusiner har fått barn. När vi skulle avrunda begravningen kom alla tårar, allt bara släppte och det var då jag insåg att min farbror faktiskt är död. Det var inga problem att träffa släkten, det gick jätte bra och alla var trevliga.

 

Min farbror kremeras, vilket känns bra.