Jag har alltid gillat att stressa men det är skillnad på stress och stress.

 

Den positiva stressen för mig är när jag ska planera in roliga saker, då kan jag ha tusen bollar i luften, och stressen känns inte jobbig. När det händer roliga saker i stressade situationer kan jag också hålla min positiva inställning till livet.

 

Den negativa stressen är så överjävlig och äter upp mig innifrån och ut. När jag har tusen bollar i luften med "måsten" och allt runt i kring är negativit, då blir nästan allt negativt, jag känner mig mer sårbar till och med i den grad att om någon säger något så kan jag misstolka det till något kränkande. Jag känner mig inte lika motståndskraftig mot saker som jag annars tar väldigt lätt.

 

När jag hamnar i en negativ spiral av måsten, tråkigheter och stress kan jag inte riktigt tänka klart, jag sover ur uselt, eller så deckar jag av utmattning men vaknar på nätterna eller tidig morgon, och är aldrig utvilad. Jag går och är orolig för saker som jag annars vet kommer att lösa sig. Det är som att min tro på mig själv helt uteblir. Att saker jag annars klarar lätt börjar jag tvivla på.

 

Min största svaghet är faktiskt att allt annat kommer före mig själv, jag kommer alltid sist på listan och när jag väl har tid för enbart mig själv är jag så pass slut att jag inte bryr mig.

Ibland när jag känner mig helt slut, gör jag det bara värre för mig själv, jag tror ni vet vad jag menar. När man skjuter upp det där samtalet eller viktiga mötet, den där träffen med en vän, när man helt enkelt isolerar sig för att det är vad man tror är bra just för stunden. Det slutar bara med att man har tusen saker till att göra i ett senare tillfälle. Den sidan av mig kan komma i bland och den gillar jag inte. Jag gillar att ha ordning och reda, och jag ser alltid till att göra saker i tid. För mig är det döden att skjuta upp saker. Livet går ju upp och ned och ibland händer det att jag dalar. Jag är medveten om vad jag bör göra, men gör i bland tvärt om. Stress är farligt när det går till den graden att man aldrig får lugn och ro, eller sover som man ska, det bör alla ta som en varningssignal, inklusive mig själv. Vanlig "rolig" stress är bara nyttig.

 

 

Det härliga i det hela är ju att jag vet att det alltid kommer en ljusare tid med avkoppling även om det kan vara tufft för stunden.