Det känns som mer eller mindre alla vet vad mobbning är, de flesta har säkert råkat ut för det också. Jag är en av dem.

 

Jag blev mobbad för att jag är annorlunda. Det värsta var inte att bli kallad något in my face, det värsta var faktiskt att gå förbi ett gäng människor som satt i korridoren, glodde på mig och sedan viskade och skrattade, jag hade bara lust att gå fram till dem och vrida nacken av dem, exakt så kände jag faktiskt. Vilka är dem att skratta åt mig.

 

Det var ingen som var särskilt tuff när dem var ensamma. Det gick ju bra att vara kaxiga i grupp med lite medhåll, men ensamma var det ingen som vågade säga ett skit.

 

Lärarna visste också vad som för sig gick, men det var ingen som vågade ingripa, vilket resulterade i att jag tog saken i egna händer helt enkelt. Jag har ett humör, orättvisor, utfrysning och falsk kaxighet tål jag inte. Hade någon något att säga till mig så var det inga problem för mig att ta det, men att hån skratta, prata skit bakom min rygg, sprida falska rykten och sedan framstå som några jävla gullebarn inför lärarna gjorde mig förbannad.

 

Jag stod upp för mig själv, helt ensam, utan någons hjälp. Vilket gjorde mig ganska hatisk, framför allt mot lärare. Jag var ingen rolig elev, eller snarare jag blev den elev som alla skapade mig till att bli. Sen var det  ju lätt att klaga på mig och mina utbrott, utbrotten kom ju inte från ingen stans liksom. Klart dem var tvungna att hitta en syndabock för allt elände på skolan. För självklart är det bara en ända persons fel.

 

Allt jag fick stå ut med hemma, var tydligen inte nog, jag skulle även stå ut med mobbning och utfrysning från lärare och elever på skolan också. Skolan skulle vara min frizon där jag kunde fly mina problem hemifrån men så blev det inte. Jag fick svårt att fokusera mig på lektionerna, läxorna kunde jag inte göra för det var ingen hemma som hjälpte mig, jag kom tillbaka till skolan utan att ha gjort läxorna och fick då skit för det också, trots att jag förklarade att jag inte kunde göra dem själv. Lösningen var att sätta mig ensam i ett rum efter skoltid, och behövde jag hjälp fick jag springa och leta efter en lärare som ville ge mig lite tid, så ja jag struntade i det också, för jag kände mig helt utanför.

 

Dem bästa och lugnaste eleverna fick beröm av alla lärare, för att sedan gå ut och mobba mig, bryta upp mitt skåp, skriva hora på det, gömma mina kläder på gympan, snacka skit, ge mig "stryk" efter skoltid, och sprida falska rykten. Det var alltså något jag skulle stå ut med varje dag, utan att agera?