Mobbad (del 2)

Man kan vara mobbad på olika sett, och alla som någon gång fått stå ut med det vet hur jobbigt det är. Det finns dem som absolut får hjälp och stöd i skolan med det, jag var tyvärr inte en av dem.
 
Jag agerade både för mig själv och andra, vilket också resulterade i att jag fick skit av alla lärare som själva inte vågade ingripa, då blev jag det svarta fåret, men hallå kom igen, om människor ser vad det är som händer men inte vågar göra ett skit, låt då den personen vara som gör något bra, det vill säga inte tog den skiten. Med andra ord kan man säga att lärarna accepterade mobbingen.
 
Det som hände var att jag blev väldigt elak tillbaka, jag var aldrig den personen som slog först, var det någon som gav mig en smäll så fick personen det tillbaka. Det jag där emot aldrig gjorde var att snacka bakom ryggen på folk, jag sa vad jag tyckte och tänkte framför personerna, det är mest ärligt.
 
Jag fick en attityd som många inte gillade, men det struntade jag i, för det var ingen som gillade mig för den jag var ändå, när jag var den tysta, blyga och snälla personen. Jag tuffa till mig och tog ingen skit, vilket också blev bra, jag blev inte mobbad efter det. Jag stod upp för dem som blev mobbade. Dock tyckte skolan att jag var stökig så jag blev flyttad. Jag blev flyttad för att jag rev i från, är det okey? Min största mardröm var att vuxna människor satte mig som någon jävla gärningsman, fast det var jag som var mobbad. Jag fick sota för att jag var mobbad och rev i från. Jag höll inte på bakom ryggen på folk eller när lärare inte såg. En lärare kunde gå förbi och höra att någon skrek hora till mig, jag blev förbannad och talade då om för personen att om den personen gör det en gång till så slutar det illa, då blev jag inkallad till rektorn, för tydligen var det jag hade sagt inte okey.
 
Det största såret jag har är hur skolorna och lärarna behandlade mig, det finns så mycket jag vill skriva om, jag har många mardröms historier. Dem behandlade mig så jävla illa och helt ärligt var det dem som förstörde hela min skolgång. Jag var inte dålig, jag var inte stökig innan allt började. Tydligen kunde dem heller inte plusa ihop ett plus ett. Jag vet att rektorn en gång sa, vad är det som har hänt, du var jätte duktig och nu ligger du inte bra till, nehe no shit, undra varför.
 
Nu till det viktiga. Det räcker inte bara att informera om mobbing, det handlar om att AGERA, utan åskådare ingen teater.

Kommentarer:

1 Eva`s blogg:

God morgon du fina! hoppas du haft en fin helg :) med sol o värme för det har jag haft :) bra inlägg o viktigt!! njut av dagen o va rädd om dig du är värdefull stor kram

2 Bambi:

Problemet i de flesta skolor är ju typ att de aldrig haft några resurser till att fokusera på 1 elev :/ Därför är så många skolor dåliga på att hantera mobbing. De vill inte göra någonting åt det (inte förr i alla fall) för då skulle det bli en stor grej av det och då blev det extra jobbigt för dom. Min gamla skola var mästare på att sopa problemen under mattan för att undvika konflikter med arga föräldrar osv.

svar: Haha var tvungen att läsa inlägget igen för att se vad du tyckte var så bra ^^ Men din kommentar värmer enormt. Är sjukt glad att någon uppskattar mitt sätt att skriva på :P

3 N:

Riktigt tråkigt att läsa om din upplevelse. Förstår verkligen inte hur lärarna inte kan göra något åt saken. Kram på dig

4 Emelie Andersson :

Sv: jag fyller inte fören på onsdag så du har inte missat något vännen! :)

5 Netti Starby:

Fy vad illa behandlad du blev av lärarna men jag blev imponerad av hur stark du blev mot dem. Jag skulle önska att jag kunde bli lika stark som dig! Kram

6 annelie:

usch inte kul och bli illa behandlad ....du är stark som berättar vad som hänt..jag tror på dig du verkar vara en ärlig tjej...kram

7 ♀ Sara Ben's ♀:

Det är just det. Väldigt bra inlägg - really!

I skolan är det viktigt att eleverna vågar stå upp emot mobbning - men det viktigaste är nog ändå lärarna. Alltså det är de som har den större makten, och när lärarna inte bryr sig eller i vissa fall själv mobbar, då är det riktigt illa. Då är det läraren som borde bli flyttad.

8 Lucy:

SÅ himla hemskt att inte ens en lärare kunde finnas där för dig och se för vad det egentligen va ! Blir så arg !

9 sandra.:

Det är helt sjukt, du gjorde helt rätt i det du gjorde!
Om ingen annan agerar så måste man agera själv, vilka jävla lärare alltså man blir arg när man ser hur dom "skött" sitt jobb.

Du är och förblir stark!!!!
Kram vännen!

10 CAMILLAESI:

Känner igen där med lärarna.. :/ Vuxna människor kan seriöst vara dumma ibland.
Men du är stark ändå <3
Förresten din nya header var super cool. Den känns dramatiskt med ögonen och vinden i håret. Love it

Kram<3

11 Celine:

Det där är så vidrigt! Har flera gånger hört om hur eleven som blir utsatt bara får skit från lärarna, det gör mig så jävla arg!

12 Tuva Björnwall:

så hemskt, alltså usch.. kram!

13 sandra.:

Sjukt fin design du har ändrat också!
riktigt fin bild och allt!!
Kram

14 Gabriella:

Du är såå himla modig som vågar dela med dig av allt underbara du!! Kram

15 Ann :

Jag hade otrolig tur som inte mobbades med tanke på min autism. Som autist löper man ju rejält högre risk. Jag sågs som udda och utanför i låg och mellanstadiet men jag kände mig aldrig mobbad och hade vänner. I högstadiet blev jag den som sa ifrån när jag såg mobbing som du. Jag mådde fysiskt illa av att se skiten så jag var tvungen att säga ifrån.

16 Lili:

"Utan åskådare ingen teater". Så jävla rätt! Alldeles för många håller bara tyst när de ser någon bli mobbad. Jag förstår vad det beror på, rädsla att själv utsättas, normen om att sköta sitt och skita i andra, o.s.v.. Men vafan, GÖR NÅGOT ÄNDÅ. Det är det enda rätta. Det enda sättet att få slut på mobbningen och det enda moraliskt försvarbara.

Jag känner igen mig i din berättelse, jag var också det svarta fåret och mobbades under en lång period av min uppväxt. Egentligen hela tiden från andra klass till gymnasiet. I högstadiet hade jag dock fått nog och började säga ifrån. Jag kaxade tillbaka, jag hade svar på tal, det hände att jag knuffades och hotade med att slå ner folk. Jag sa ifrån om någon var taskig, även mot andra. Så klart fick jag skit för detta också, speciellt av lärarna men också av eleverna som då kallade mig galen. För att jag gjorde precis som de alltid gjort var jag alltså galen. Och kanske var det lite galet, eller åtminstone naivt, att tro att det skulle hjälpa mig. Det hjälpte inte mig, i alla fall inte för att få slut på mobbningen. Men det gav mig självförtroende. Att stå upp för mig själv, och för andra svaga, var en boost.

17 Amanda CL:

åh blir upprörd när jag läser det här om hur lärarna betedde sig! Det är ju de som ska vara elevernas trygghet i skolan! Men känns tyvärr som att många lärare inte "vågar" säga till och se problemen som uppstår mellan elever de tycker att det är enklare att blunda för det. Vilket är så jävla fel!

kram

18 Karoline:

Fy f*n för vuxna människor som jobbar inom skolan alltså! Hur kan de straffa dig när det var du som blev utsatt?!
Blir så ledsen för din skull, starkt att du skriver om detta.
Kram

Kommentera här: