Jag tänkte skriva lite om tankar jag har haft.

 

När jag var liten hade jag som mål att inrikta mig på karriär. Jag ville uppnå mina mål i livet just inom arbetsliv. Jag ville bli något och jobba med det jag tycker är kul, det jag brinner för helt enkelt.

 

Nu har mitt liv inte varit så lätt och jag har haft mycket motgångar och inga bra förutsättningar för att klara allt, men jag har ändå gjort det med nöd och näppe vill jag ändå säga.

 

Jag har tragglat mig i genom skolgången men det har resulterat i att jag pluggat på övertid kan man säga. Jag tog ändå studenten men väldigt sent. Jag har fortfarande en lång väg att gå tills jag är helt klar med det jag vill.

 

Så kommer jag till barnfrågan jag har alltid gillat barn, men aldrig haft ett behov av att skaffa barn bara för att. Jag är uppväxt i fattigdom även om Sverige kanske inte har samma fattigdom som andra länder, så enligt mig är jag uppväxt i det. Det har gjort att jag absolut inte ha velat skaffa barn om jag inte har ekonomi för det, för jag vet hur tufft det är att växa upp i fattigdom.

 

Tiden rullar på och mina tankar går nu till, tänk om det är försent? Att göra karriär är väl aldrig försent så länge jag inte är pensionär, men att skaffa barn kan bli försent. Efter 30 år blir det svårare för oss kvinnor att bli gravida, sen står jag i ett dilemma då jag inte vill bli en gammal mamma heller.

 

Mina tankar går till om jag har gjort rätt val i livet jag står ändå fast vid att jag vill ha en trygg och stabil inkomst, och det är väl en sund tanke, men tänk om jag får prioritera bort något av dem. Åren går och jag blir inte yngre. Tänk om jag ångrar mig.