Att vara dotter till en far som är narkoman (del 4)

Jag har skrivit mycket om min far som är narkoman och hur jag ställer mig till det, hur jag känner och så, men jag har aldrig skrivit hur jag hanterar det, så jag tänkte försöka göra det i den mån det går. Vill ju inte ha för mycket text heller.
 
Hur handskas jag med min far?
 Allt beror på situationen och i vilket tillstånd han är i. Är min far påverkad av alkohol eller droger så är det lättare att handskas med honom. Har han varit vaken i flera dygn går det inte att föra en konversation över huvud taget. Är han på avtändning, det vill säga när drogerna är på väg ur, då undviker jag att prata med honom, eftersom han då är väldigt arg. Jag får känna av läget hela tiden. Skulle han när han inte är påverkad dra i gång en diskussion som jag vet att han kommer att reagera på, då viker jag mig, gör ingen big deal av något. Är han där emot på drogerna kan jag säga exakt vad jag tycker.
 
Hur gör jag för att inte gå ned mig?
 När jag var mindre var det svårare att ha en distans till honom eftersom jag blev illa tvungen att se honom hela tiden och hans tillstånd. Då fick jag ta dem smällarna, jag stod på mig helt enkelt att är det något jag tycker är fel så är det min åsikt och då får han bli hur arg han vill. Idag har jag en distans, för att inte gå ned mig. Jag brukar tänka att det är hans liv och det är han som får leva med ångesten att han aldrig har funnits för mig och min bror. Jag brukar också tänka att jag är stolt över mig själv och att jag har klarat mig väldigt bra utan honom. I bland kommer sorgen då jag tänker, undrar och analyserar varför han inte bryr sig. Han lever i sitt ego och är mentalt störd, tyvärr. Han verkar sakna en del empati och det är jag glad över att jag inte saknar. Hans problem är inte mina i dag, även om dem ända påverkar mig.
 
Vilka sår har jag fått av att inte ha en tillgänglig fader?
 Ja ni alla sår man kan tänka sig. Jag har jobbat på mina kontrollbehov, tillitsproblem, självkänsla, svek och den stora sorgen. Det som jag ser som mitt största sår vilket många tycker är en bra egenskap men för mig är den inte det, det är att jag är en väldigt hjälpsam person. Jag har tidigare gått in i dåliga relationer med dåliga män som har varit som min far, anledningen till det är enkel, jag har inte vetat något annat. Jag vet vad problem är och jag vet hur jag ska handskas med dem, men jag har aldrig vetat hur jag handskas med en sund relation då jag slipper vara en mamma och bli älskad för den jag är.
 
Just den sistnämnda punkten är något jag skulle kunna skriva en bok om, för det är så invecklat. Jag kommer att skriva mer om det här.
Är det någon som har några frågor kring detta, så ställ dem gärna så svarar jag.

Kommentarer:

1 Sandra':

Jätte intressant att läsa om hur du går igenom dessa situationer, och det verkar som när man läser att du vet exakt, du vet hur och när du ska " hålla" dig undan, du är van, du är uppväxt i detta. Vilket är synd, och jag förstår att du inte vill känna dig som en mamma, Det är bra att du nu kan ta avstånd. Förstår att det var värre när du var ung och bodde hemma. Men nu kan du prata med din pappa när du vill göra det, och undvika honom då du inte vill prata med honom. Jag vill gärna se mer sådana här inlägg. Kan du inte berätta lite om hur din mamma har ställt sig till detta, hanterar hon detta som du gör? du kanske inte vill skriva om det för det är för privat då accepterar jag det. Men bra skrivet och man blir alltid så rörd av dina inlägg! kram

Svar: Så himla söt du e. Tack för din fina kommentar och absolut kan jag ta upp det. Kul att du vill se mer av dem =). Kramis
Polly

2 Netti Starby:

Jag blir lika berörd varje gång jag läser dina inlägg om din far för det är så fruktansvärt. Kram på dig

3 Vano:

Smärtsamt och intressant läsning som inte lämnar en oberörd. Skönt att du lärt dig att ta avstånd, sånt där är inte lätt, i synnerhet när det handlar om ens förälder som man ändå älskar och bryr sig om. Kram

4 Misstossequeen:

Svar: Nej inte jag heller, så ska bli spännande! :) Tack så mycket!! Jag älskar dem med, kärlek vid första ögonkastet!! :D Tack för tipset! kram

5 Gabriella :

Du är sååå himla stark, både för allt du klarat och för att du vågar dela med dig av det!! Kram

6 LIL' BABUSTYLE - Chronic pain warrior:

Så himla starkt av dig att berätta om det här! Det är viktigt att prata om, men kan tänka mig att det ändå är känslosamt och jobbigt. Tack för att du delar med dig!

7 linah:

så himla intressant läsning..verkligen!!! <3 kram på dig ,<3

8 annelie:

hur är din självkänsla kring dig själv när din far är drogad? skickar en styrkekram kramis <3

Svar: Hur menar du med självkänsla, alltså hur jag mår eller hanterar honom när han är påverkad? Förstod inte frågan hahaha. Tack för frågan. Kramis
Polly

9 Ljuva Julia:

Vilken märklig verklighet, förstår att det har satt sina spår! Det känns så overkligt för mig som har friska föräldrar.

sv: ja, supermario 3 och supermario, supermario 2 och supermari land funkar hur bra som helst. Men supermario world funkar INTE!

10 Anonym:

Lite sådär hanterar jag min mamma då hon har psykiska problem i växlande i humör o beteendd. Rädslan ännu sitter kvar varje gg jag ringer henne eller ska till henne det växlar så fort. Så all skada sitter i mig sen barndom o så.

/ pega
Www.pegelin.blogg.se

11 annelie:

ja menar hur du mår i allt detta ? kramis

Svar: Okey då e jag med. Kag kan göra ett inlägg om det. Kram
Polly

12 annelie:

ja det hade varit intressant kramar

Kommentera här: