Tankar kring terapi

Terapi är enligt mig något som är super bra oavsett om man lider av sin verklighet eller inte. Jag tycker man växer som person av terapi. Det är inget att skämmas över. Det är inget konstigt att gå i terapi.
 
Jag blev satt på BUP när jag var liten och vilken hemsk känsla det var. Jag fick inget bra bemötande och i den åldern förstod jag inte ens vad jag gjorde där. En sak jag har tänt på, på äldre dagar är, hur man kan sätta barn och ungdomar  i terapi tillsammans med sina föräldrar? Nu vet jag inte hur det är i dag, men då gjorde dem så. Hur tänkte dem? Det jag led av var ju min familjesituation och inte fasen sitter jag där och beklagar mig framför mina föräldrar, asså det gör man inte som barn. Man skyddar dem gärna in i döden, tyvärr många gånger.
 
På senare tid, eller när jag blev äldre gav jag terapi en chans, och jag ångrar inte en sekund att jag började. Jag har gått i terapi i över 10 år och jag skämms absolut inte över det. Allt man har i sin ryggsäck kommer förr eller senare att träda fram, så mitt tankesätt har varit att jag inte kan fly från vissa saker. Att försöka ta tag i dem direkt gör att man mår väldigt bra och inte minst är det gött för själen.
 
Vad tycker ni om terapi?
 
Bilden är lånad från nätet.

Kommentarer:

1 Netti Starby:

Jag har börjat att gå på terapi nyligen och just nu känns det bra. Som liten gick jag till PBU som det hette på den tiden och där fick vi inte heller bra hjälp. Kram

2 Anonym:

Ha gått sen 2005 o bästa som hänt mig. Gär ännu
Www.pegelin.blogg.se

3 linda:

Jag har aldrig gått i terapi men tror att det skulle vara en bra sak!!

4 linda:

ja allt är bra med mig själv :)?? kram

5 Evahle - en blogg om psykisk hälsa:

Terapi har hjälpt mig extremt mycket faktiskt

6 Celine:

Jag tycker det verkar jättebra och hade velat gå men jag tror att jag hade haft problem att öppna upp sig så!

7 Gabriella :

Har hört riktigt många som är nöjda över det och känner att de får hjälp och prata ut, verkar riktigt bra!!

8 LIL' BABUSTYLE - Chronic pain warrior:

Jag tycker det är bra att terapi finns, men att man inte ska behöva tvingas till det. Då blir det bara värre. Bättre att få ta det i sin egen takt.

9 ♀ Sara Ben's ♀ :

Man ska absolut inte skämmas över det. Bra inlägg! Jag tror att detta inlägg stärker många som går eller funderar på att börja gå på terapi :)

10 Cecilia Hansen:

"Älskar" min psykolog och terapi. Det har hjälpt massor 😊

11 A:

Oh, nu har jag plötsligt massor med frågor. Hoppas du inte tar illa upp. Själv har jag gått i terapi i ca 8 år (tror jag). Har inte riktigt koll. Undrar: Har du gått hos samma terapeut i 10 år eller har du gått hos olika? Har du gått privat eller inom öppenvården? Har terapeuten/terapeuterna tyckt det är bra/okej att gå så länge eller har de försökt få dig att sluta och "klara dig själv"? Är det nån särskild terapiform du gått på? Eller kanske flera olika?
Jag går hos en privat (fast inom landstinget så frikort gäller) och landstinget tycker det är alldeles för länge så de försöker få mig ur systemet...Känns jättejobbigt. Min terapeut tycker egentligen också att jag borde gå vidare nu, fast hon ser ju att det inte riktigt funkar för mig.
Kram!

12 Diana:

Jag håller med dig. Det är absolut inget att skämmas för och tror egentligen att de flesta skulle må bra av det, på olika sätt. Skönt att du också blivit hjälpt av det!

Jag kämpade i 8 år för att få hjälp av BUP som barn, men blev inte lyssnad på - som du säger kan det där med föräldrar krångla till det rejält. När jag var 17 hittade jag dock äntligen rätt och har, av olika terapeuter, fått jättebra hjälp sen dess. Utan det skulle jag definitivt inte vara där jag är idag. :)

13 Tisa:

Att gå i terapi är bland det bästa jag kan göra och har gjort. Jag vore inte den människa jag är idag utan den. Den har hjälpt och hjälper mig fortfarande väldigt mycket!

Kommentera här: