Min far som är narkoman (del 13)

Jag skulle inte vilja säga att jag försvarar min far, men jag kan förstå att hans missbruk inte är lätt. Det är så lätt för utomstående att säga hur man ska göra eller bete sig, men det vet ju alla att det är lättare sagt än gjort. Det är enkelt för mig att tycka en sak men i praktiken kanske det inte fungerar.
 
Min fars bakgrund och hans historia får håret på mina armar att resa sig. Den är hemsk, och jag är en del av den släkten, jag hade alltså en farfar som inte var som alla andra. Nu finns inte min farfar kvar i livet och med det kan jag heller inte göra bort mig. Min far har en sjuk erfarenhet av tortyr och hans berättelse är väldigt intressant och jag kan i bland tänka att det är någon utomstående som pratar om det, för, för mig är det helt sjukt att sitta och lyssna på saker om någon som stod mig nära.
 
Att min far valde drogerna är enligt mig och min analys för att fly det helvete han hade. Drogerna låg nära till hands i hans familj då min farfar var en så kallad kran, han satt med drogerna. Att som i fars fall alltid bli misshandlad, aldrig fick några pengar, gick med trasiga kläder, blev straffad och fick leva med hunger, var ett tufft liv. Han gjorde kriminella saker för att överleva, som sedan också satte honom i ett missbruk. Min far och hans 7 syskon fick samsas om både mat och kläder som knappt fanns. Han hade en mor som inte brydde sig och en far som var mördare och kåkfarare.
 
Jag försvarar inte min fars beteende för enligt mig är den under all kritik. Jag försvarar heller inte att han själv valde att skffa barn när han inte mådde/mår bra och inte var/är kapabel till att ta hand om dem, men jag förstår hans tuffa liv och jag förstår att allt han har gjort inte har varit med flit.

Kommentarer:

1 Netti Starby:

Usch vad hemskt och jag tycker inte att du försöker försvara honom men det är starkt av dig som skriver om det här. Min mamma hade en liknande uppväxt men hon gjorde allt tvärtom istället och det är precis vad du gör med. Det är verkligen olika hur människor blir påverkade av hemska uppväxter. Kram på dig

2 Anonym:

Fint att du kan se det så. Ingen människa ska behöva växa upp så. Jag vet precis lite hans känsla och även din känsla som har haft frånvaro av pappa i ditt liv. Något efter 15 års missbruk på sista behandlingar sa dem.

Pega. Det är tragiskt att du fått droga för att överleva. Men idag är du vuxen att ta ansvar. Älska dig själv och var snäll mot lilla pega inom dig och samtidigt välj ditt liv o låt inte det förflutna ta över . Men son sagt lättare sagt än gjort men det tog långt tid men idag lägger jag inte min skuld på det ja växte upp. Idag har jag ett ansvar antingen fixa livet med hjälp eller knarka ihjäll mig. Men din pappa är nog äldre än mig o ju äldre man blir ju tuffare blir det så jag är glad att jag bröt i lagom tid. För varje dag i misären bygger man skuld o skam samt svårare att komma till livet igen så ja kan känna hans hopp inom sig är slut men ändå inte då han lever ännu. Men rädsla o skam inom han kan jag tänka mig han lever med varje dag.

Stor kram till dig gumman / pega
Www.pegelin.blogg.se

Svar: Du e klok Pega. Jag förstår att du förstår hahaha. Kram
Polly

3 Days by Johanna:

Man kan förstå utan och försvara. Jag kan med förstå varför vissa hamnar i missbruk eller i kriminella kretsa, vissa har det tyvärr tufft i sina hem och för klara/ överleva så blir det så :(

4 Emelie Andersson:

sv: tack så mycket, vad glad jag blir :)
Hoppas att allt är bra med dig!:)

5 Natalie Honkonen:

Åh vad bra skrivet enda från början till slut, och så starkt av dig att du ville dela med dig! Kramar!

6 Misstossequeen:

Ett inlägg som verkligen fångar <3

Svar: Ja verkligen :) ja det är de! Bli du en frukostfadder med! :D Kram

7 sandra.:

Finner inga ord, vilket helvete din pappa gått igenom, känns som det är på film när man läser om detta, kan knappt förstå att det är sant <3<3<3

8 Gabriella :

Åh så hemskt, skönt att du kan se det på det sättet!! Såå himla starkt att du kan dela med dig, kram <3

9 Anna Ekholm:

Det är väl just så det ofta är. Man kan inte försvara handlingarna men man kan förklara dem. Det är sällan som folk som har haft det jättebra i livet som barn som hamnar i missbruk utan just de som farit riktigt illa. Det är inte okej att de gör andra illa pga av det, men det finns ändå en förklaring och man kan inte lasta dem för allt, för de är också väldigt trasiga själar som skulle förtjänat bättre behandling i sitt liv. Om ändå alla barn kunde få växa upp i harmoniska kärleksfulla hem!! Hur mycket bättre skulle världen inte vara då!
Kram!

10 CAMILLAESI:

du är så fin som är förlåtande till din pappa trots att han kanske inte har varit den bästa pappan. Som du säger är missbruk inte alls lätt att ta sig ur och med den bakgrunden han har förstår jag att det verkligen måste ha varit ett tufft liv för honom själv :/

Kommentera här: