Mammor som blundar ( del 2)

Att vara barn och inte få välja vilka föräldrar man får är ju uppenbart något man inte kan ändra på. Det är ett stort och viktigt beslut som mamma att ta, och dem som ändå väljer att skaffa barn trots att relationen innan är skadad är så korkat. Vad händer med barnen? Barn behöver också en far, men inte vilken far som helst, en förebild.
 
Min familj är så tragisk att jag vill spy rakt ut att jag som barn/vuxen ska se till att hålla familjen i schack, för vem är jag om inte jag finns och ställer upp? Jag är ingen, för bryr jag mig inte så finns jag inte. Det är när jag tar kontakt, när jag försöker med nöd och näppe hålla i alla trådar som banden finns, annars existerar jag inte. Jag är mamma åt två vuxna så kallade föräldrar.
 
Hur kan en mamma vilja leva med en man som aldrig tagit sitt ansvar för sina barn? Hur kan man sätta mannens behov före sina barns? Hur kan man som mamma vilja leva med en narkoman när man själv inte drogar? När trillar polletten ner satt säga?
 
Många gånger har jag tänkt att jag lika gärna kunde ha blivit ofödd, för det hade varit lättare än att leva och växa upp i det jag har gjort, och det tragiska är att det aldrig verkar ta slut.
 
Jag har varit så besviken på mina föräldrar eller är det fortfarande, vilket dem vet om. I mitt fall hade det varit lättare att inte haft en far, för det har bara skadat mig då han aldrig funnits i alla fall, men det som gör mig mest arg är faktiskt att min mor väljer att sitta med min far.
 
Nu till det tragiska och jag vet att många mamma hjärtan kanske blöder nu, eller någon annan som kan känna i gen sig. Så mycket som jag har kämpat i mitt liv och mina föräldrar har inte varit delaktiga, jag har kämpat röven av mig med skolor och allt, den dagen jag skulle ta studenten valde mina föräldrar att åka på semester, och som plåster på såret fick jag vara kattvakt åt dem. Det var en av mina värsta dagar i mitt liv, av många tragiska dagar.
 
Min far bestämde att dem skulle åka i väg, just på min studentdag, men vart i helvete var min mor? Varför ville inte hon komma? Varför sa inte hon i från? Hur fasen tänker man?
 
Studenten ska vara en fin upplevelse och en sådan dag då man ska känna sig stolt och ha alla nära och kära på plats. Nu hade jag otroligt fina vänner som fixade allt åt mig, som peppade mig att gå på studenten trots att det var min mardröm. Andra hade sina familjer på plats med stora plakat och bilder på dem som barn, medan jag tittade ut i folkhavet och kände mig så ledsen och misslyckad, trots att jag hade klarat mig så långt som jag gjorde.
 
Det är det här jag menar, jag skiter i min far, han har aldrig varit en far, men hur kan en mor välja en sådan person före sina barn. Och framför allt varför ens skaffa barn om man inte ens vill se sina barn lyckas. Att inte ens vilja vara delaktig. Min far har i alla fall något att skylla på, men vad har min mor att skylla på? Att hon inte orkar, eller ska jag säga det uppenbara, att hon inte vill.

Kommentarer:

1 Tuva Björnwall:

du är så stark!!

Svar: Tack så hemskt mycket. Kram
Polly

2 Eva`s blogg:

Blir berörd av ditt inlägg känner en ledsamhet för dig tjejen, kanske då oxå för jag haft en bra uppväxt, jag känner som du o tycker det är så bra skrivit att många borde tänka just så! hoppas annars du har det bra å allt är bra så önskar jag dig en fin söndag o en bamse kram

Svar: Tack för dina fina ord finis. Kram
Polly

3 linah:

du är så himla bra!! <3

Svar: Tack så hemskt mycket. Kram
Polly

4 Netti Starby:

Fy vad hemskt att dina föräldrar valde att resa bort när du tog studenten! Jag fattar verkligen inte att de gjorde så mot dig men vilken tur att du hade bra vänner. Kram på dig

Svar: Ne inte jag heller, men så gjorde dem. Många kramar
Polly

5 sandra.:

Får tårar när jag läser detta :( så himla hemskt att dem inte ens var där på din student dag, jag förstår att du är besviken,ledsen & arg. Men du är så otroligt stark! <3
Fortsätt kämpa vidare, och glöm aldrig att du är så bra och har ett hjärta av guld!

Svar: Jupp det var en besvikelse. Tack så mycket dessa ord värmer. Kram finis
Polly

6 Pega Naajarzadeh:

Fy fan det skär i mitt hjärta o läsa. Jag känner igen mig i det kring mamma väljer fadern framför sitt barn. Men ja lärde mig som barn o vara övergiven av allt o alla. Enda som var min bästa vän var min dagbok. Kärlek gumman ❤ Du är aldrig ensam

7 Pega Naajarzadeh:

Fy fan det skär i mitt hjärta o läsa. Jag känner igen mig i det kring mamma väljer fadern framför sitt barn. Men ja lärde mig som barn o vara övergiven av allt o alla. Enda som var min bästa vän var min dagbok. Kärlek gumman ❤ Du är aldrig ensam

Svar: Ja där är vi lika också, dagbok is the shit hahaha. Tack för dina fina ord. Kramis
Polly

8 CAMILLAESI:

så tråkigt att det ska vara så </3

Du är så stark och duktig som forsätter att kämpa.

Kram <33

Svar: Tack så mycket. Kram
Polly

9 Emelie Andersson:

sv: Ja gokart är riktigt roligt faktiskt :)
Ha en bra söndag du med. kram

Svar: Detsamma fina. Kram
Polly

10 JoJo:

min pappa missade också min student för han var utomlands då. han hade glömt bort att jag skulle ta studenten just det datumet sa han. :/ det gjorde rätt ont i hjärtat att veta att han valde att åka utomlands istället. men är ändå glad att vi alltid har haft bra kontakt med varandra trots det.

sv; tack så mycket bruden! kram

Svar: Tråkigt, inget roligt alls att bli sviken på det sättet. Kram
Polly

11 Gabriella :

Men åh så himla tråkigt att höra!! Kramar till dig

Svar: Thats Life hahaha. Kram
Polly

12 Pega Naajarzadeh:

Går inte i läsa dina svar när man kommer in hit..ser inte mina kommentarer ens :(

Svar: Vad konstigt, det ska fungera. Kram
Polly

13 Pega Naajarzadeh:

Går inte i läsa dina svar när man kommer in hit..ser inte mina kommentarer ens :(

14 Pega Naajarzadeh:

Gumman du har svarat mig men jag kan inte se det..står det är 13 kommentarer här men jag ser bara 5..Så kommentera hos mig för ja kan inte se det alls:(

15 Pega Naajarzadeh:

Gumman du har svarat mig men jag kan inte se det..står det är 13 kommentarer här men jag ser bara 5..Så kommentera hos mig för ja kan inte se det alls:(

Svar: Okey får göra de. Kram
Polly

16 Pega Naajarzadeh:

Nu syns det. 😀❤

Svar: Hahaha vad bra. Äntligen. Kram
Polly

17 Bambi:

Kan relatera till det du skriver. Jag bad min mor om och om igen om att få flytta hemifrån när jag var 17 för jag ville inte bo med hennes karl. Han var elak mot mig. Men näe hon "behövde mig" och därför stannade jag. Jag skulle vara stöd åt henne - men att jag behövde stöd kunde ingen se.


Svar: Aaa så idiotiskt. Man e ju bara barn. Tråkigt att höra. Kram
Polly

18 A:

Om du visste hur många såna dysfunktionella familjer jag träffat på under mina år i skolan...Familjer där jag bara inte kunnat fatta hur det kunnat bli till några barn och varför!! Det är så hemskt att se på nära håll!
Kram!

Svar: Ja och det är hemskt och leva i det. Kram
Polly

Kommentera här: