Lite tankar kring mig själv. Härom dagen skulle jag brygga lite kaffe var min plan, den sprack direkt och förstörde fasen hela min dag, nu i efter hand kan jag tycka att jag är super töntig. Ska se om jag kan förklara vad jag menar.

 

Min plan var som sagt att brygga kaffe, kommer ut i köket och sätter på kranen, den låter som f*n och försöker pumpa ut lite vatten, ut kom en droppe, boom där blir jag tvärarg. Va i hela friden, jag får inte ut något vatten, antagligen för att dem stängt av det, hade jag räknat med det? Svar nej. Vad som händer där är att jag blir varm i ansiktet, det är som min inre termometer stiger, jag kan känna värmen från tårna upp i skallen, sen exploderar jag. Jag blir så j*vla arg. Jag står och muttrar och svär för mig själv, tankarna blåser förbi i 200, hur löser jag detta? Svaret är, att det kan jag inte, utan bara vänta in tills de sätter i gång vattnet igen. Den där väntan är en evighet, och tro mig jag är ilsken under hela den tiden, hur j*vla sunt är det då? Helt ärligt varför blir jag sådär?

 

Jag försökte smälta detta, så jag sätter mig i soffan och försöker få mig själv på andra tankar, jag lyckas, en stund. 1timme hade nu gått av mitt liv, en seg j*vla timme. Jag ser mig själv smygandes in i badrummet i hopp om att vattnet är i gång, jag ville nämligen duscha, jag laddade upp för att sätta på kranen återigen, mina tankar går som att snälla säg att det går, det är nästan så jag inte vågar dra i gång kranen. Jag gör det, ut kom ingenting, japp och där står jag i gen tvärarg. Ska det ta hela j*vla dagen för att få lite vatten, va fasen är det frågan om, ingen info om detta heller. Jag är så arg och känner att hela min dag är förstörd. Varför? Jo för detta ingick inte i min planering.

 

Ursäkta att jag svär, men det var exakt sådär jag kände. Efter 3 timmars väntan hade jag gett upp, jag fick till slut min kaffe och min dusch, var jag nöjd? Nej snarare missnöjd. Jag var allmänt bitter och klandra alla i min skalle.

 

Mitt tålamod är fasen noll, helt ärligt varför blir jag sådär ilsken? Är det hela världen? Ja just då är det tydligen det för mig, tänker jag på det nu så är det inte de.

 

Grejen är ju den att jag kan inte kontrollera mig, det bara smäller till i huvudet så är jag arg, det går på en milli sekund, jag kan inte hejda mig. I stundens hetta är jag gravallvarlig, några timmar senare skäms jag inombords.

 

Usch för att bli sådär. Någon mer som får utbrott för ingenting?