Så till ett ämne jag tycker är roligt att spekulera i.

 

Jag har tidigare i mitt liv gillat att jaga, ni vet den här katt och råtta leken. Det man får lätt vill man inte ha, det som är svårt att få jagar man eller?

 

När man är ung så är man ganska korkad, eller snarare man har lite svårt för att följa sin magkänsla, det är lite brist på erfarenhet. Man lever gärna i sin drömbubbla och tycker allt är roligt och intressant. I drömmarnas värld vill man ha den där perfekta killen, som många gånger inte finns, man skapar en drömkille i huvudet och tror att alla ska vara på det sättet. Jag skulle nog vilja påstå att man blir lite lätt blind när man lever i denna bubbla.

 

När det kommer till känslor så kan det vara svårt att avgöra vad som är på riktigt eller inte. Jag kunde förr känna att jag måla upp saker på mitt sätt och inbilla mig grejer just för att jag kände vad jag kände, resten sket jag i, vilket kunde resultera i att jag blev utnyttjad. Jag tänkte jo men han är rätt för mig. Han vill ju ha mig. Ville han verkligen det på allvar? Svar nej. Så till saken, känner man mycket för någon så kan man bli blind, minsta lilla grej den här personen säger eller skriver målar man upp som att det finns ett intresse, just för att man själv hoppas och tror på det, för att man själv antagligen känner så mycket. Släpp bubblan, kliv ur den en stund och ta en titt utifrån, lättare sagt än gjort, men våga göra det.

 

Hör han av sig

Han träffar dig inte bara för sex

Han vill och vågar träffa dig offentligt

Han kommer inte med ursäkter varje gång när han inte hört av sig

Han håller i kontakten, det vill säga han är intresserad av att veta saker om dig och släpper gärna inte kontakten

Han uppvaktar dig, dock gäller det inte alla, vissa har lite problem med det

Han vill träffa dig

 

Han sällan hör av sig

Bara ger svar på tal

Avslutar sms kort

Skiter i att ställa frågor och dessutom glömmer bort vad ni tidigare har skrivit och pratat om

Drar sig ur bestämda träffar

Bryr sig inte så mycket om vad du gör och hur du mår

Bara visar intresse vid sex

Och sist men inte minst, vägrar att träffa dig offentligt.

 

Av min egen erfarenhet kan jag känna att vissa killar är rena j*vla rötäggen. Jag är mycket för ärlighet och har inga problem med det. Jag är även en person som lätt kan se i genom folk, ibland inte till min fördel.

Men snälla killar där ute, vissa tjejer är inte födda i farstun och alla tjejer saknar inte hjärnceller.

 

Till en början kan det vara svårt att avgöra vad man känner och vill med varandra, men oavsett vad så vet man ändå om det känns rätt och om det fungerar, om inte så säg det i stället, det gäller tjejer också.

 

För många år sedan hade jag en kk som jag träffade i flera år titt som tätt, något kände vi för varandra men vi båda var ganska överens om att vi inte ville gå in i en relation, vi hade en ömsesidig respekt, allt fungerade jätte bra för vi var så fruktansvärt lika. Det som avgjorde att det fungerade så bra var att vi var ärliga och öppna mot varandra.

 

Sedan finns det killar som spelar på känslor för att fånga tjejer dit dom vill och det ska ni tjejer veta, dem är j*vligt duktiga på det dem gör. Hur långt orkar vissa killar gå för lite sex? Det är helt sjukt faktiskt. De missbrukar ord, de pratar och skriver till en som om man är en prinsessa, intresset är intensivt tills den dagen man har haft sex, då är man som bortblåst, eller så duger man bara till en sak, sex. Här kommer vi till den intressanta delen av det hela, hörrö killar, har ni så högt huvud och höga tankar om er själva att ni tror att alla tjejer vill ingå någon sorts äktenskap med er, vem säger att inte vi vill ha samma sak av er? Så skippa skitsnacket. Finns inget intresse på ett djupare plan, pladdra då inte om känslor som inte finns, sex kan man ha med varandra ändå om man känner för det. Det är ju bara löjligt att spela på något som inte finns, det avslöjas ju förr eller senare i alla fall så vad är meningen med det hela? Är det inte bättre att säga till tjejen att du bara vill ha sex med henne, har du tur går hon med på det och ni har en sådan typ av relation som är bra, eller att smöra i hundra år, få ett engångsligg och sedan leta vidare, du framstår ju bara som en korkad vilsen liten pojke.

 

Jag kan bli så full i skratt hur vissa killar håller på. Jag vet att jag träffade en kille en gång, vi klickade tyckte jag, det tyckte tydligen inte han, och det märkte jag direkt. Vi hade en attraktion till varandra men relationsmässigt kunde jag inte tänka mig att ha honom som en partner. Han smörade för mig ändå, kalla mig gumman, sötnos, snygging, heting, sexy och allt vad det var. Jag fick också höra hur speciell jag var, då vill jag bara säga att vi bara hade träffats två gånger, så hur kunde han egentligen veta de? Till slut blev jag så less på hans trams och sa rätt ut att jag inte ville ha en relation, men vill du tillfredsställa mig lite vore det super bra. Han blev så paff av vad jag sa så han visste inte vad han skulle säga. Sen kom det, skulle du verkligen vilja ha sex med mig, då sa jag ja, vi har en attraktion till varandra, vi drogs till varandra som magneter, men jag kände direkt att han inte var min typ, men i alla fall han fick det rakt upp i sitt face, blev paff och det slutade med att han blev intresserad av mig på riktigt, och jag blev helt off. Kanske för att han från början var oärlig och bara tramsa. Det slutade inget bra i alla fall.