Det viktiga i en förändring är att man gör den för sig själv och ingen annan. Förändring börjar inifrån.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, saker sker av olika orsaker och anledningar. Är man trött på att leva det livet man alltid gjort så är det bara att ändra det. Sluta med destruktiva saker och jobba med självkänslan, det gör susen.

 

Saker och ting är inte heller alltid så lätt, ofta är man van att följa vad andra tycker och vill, många har svårt att känna vad man själv vill och följer gärna andras spår. Man sitter gärna ihop med människor, lutar sig mot någon, speglar sig själv genom den personen, förlorar man sedan de tror man att man inte är någon, just för att man aldrig stått på egna ben och klippt navelsträngen. Förändring handlar också om respekt till sig själv, våga vara ensam och bygga något andra saknar, idag är man tydligen en bra person så fort man passar upp, är desperat i någon, ger gåvor, har 1000 ytliga människor runt sig och aldrig ensam, vart tog ödmjukheten och ärligheten vägen? Det är många som faktiskt har svårt för att stanna upp livet en stund, njuta av ensamheten och reflektera över hur man vill leva och hur man faktiskt är som person. Många som flyr lever på att det är fel på alla andra men går inte till sig själv och tittar, förändring kan då inte göras så länge man inte går till sig själv. Det kallas förnekelse.

Jag bröt med mycket människor i min förändring, har valt detta lite tråkiga och ensamma liv, många gånger är det tråkigt men något som är helt underbart är att man slipper allt skitsnack som är överallt, intriger och bråk. Man är vuxen idag och kan inte hålla på som om man vore 14år. Förändring handlar inte om att man plockar bort allt man tycker är skit, ibland är det så att man väljer en helt ny livsstil, alla är vi annorlunda, vissa människor växer man också ifrån med både tankar och värderingar, så de personer man kanske tidigare hade mycket gemensamt med försvinner, inget konstigt, det viktiga är att man accepterar det.

Förändring är jobbig då man blir splittrad i vart man står. Man står mellan det gamla livet och nya och funderar på vilket liv som är mest värt att satsa på, det ena kanske innehöll mycket roliga saker i kombination med jätte tråkiga saker, och det andra ett stillsamt liv med få vänner, ja det sistnämnda lät ju inte sådär as kul, men för mig var det lätt värt det. Slippa alla flyktbeteenden, gå och tro att man hade riktiga vänner, att man var lycklig, fast det man gjorde var att springa långt från sig själv och leva andras liv för att slippa tänka. Det spelar ingen roll hur många vänner man har runt sig, det slutar alltid med att man bara har sig själv, och kan man inte hantera det så givtevis flyr man, det hindrar än från att växa och bli något bra. Ofta när man lever i ett flyktbeteende inser man inte vad man egentligen gått förlorat, man tror att man har levt och vart närvarande i varje sekund, jo bara för att man har haft full rulle, det är faktiskt inte så, man ser inte de där små sakerna, de där få bra personerna som titta in i ditt liv som man sedan valde bort, när man sedan stannar upp och tittar tillbaka på livet, kan man givetvis skratta och le åt allt man gjort, men också komma till insikt vad man absolut inte vill ha kvar i sitt liv. Det värsta jag vet är falska människor, sånt är bara att plocka bort direkt, sådana personer sätter dig i konstiga situationer, snackar skit om allt och alla även dig, sänker dig som person och är givetvis ingen bra vän. Brukar säga det, ta bort allt du inte mår bra av. Likaså en pojkvän, han ska inte vara en börda utan en bonus.

Jag älskar min förändring, det är ju sånt som gör livet värt att leva, det händer saker man inte räknat med och man bara hakar på det tåget. As härligt. Skit skoj att jag äntligen satt upp mina små mål och ska se till att klara dem, sen har jag i alla fall en stabil grund, bara fortsätta att bygga efter det. Jag tänker aldrig vara den där kvinnan som sätter mig i en offer roll att jag inte kan klara saker och beklaga sig att man inte kan fixa något själv, inte visste jag att andra gör saker åt en =), har jag aldrig vart med om i alla fall, det är bara en själv som kan göra en ändring, givetvis med lite stöd från bra människor så löser det sig. Alla har vi våra negativa perioder, det är välbehövligt i en förändring, gråta, skrika, va arg, ledsen, förbannad ja allt, det är bara bra för då rensar man på saker, släpper det och in med nytt.

 

Jag älskar mitt lugna liv. Det jag lärt mig av min gamla dåliga självkänsla är att inte låtas trampa på. Jag gillar inte falska människor och det behöver jag inte ha i mitt liv, bort med det, bort med självupptagna och otacksamma människor, allt sånt tar bara onödig energi. Så nej idag tar jag inte skit och nej jag förlåter inte alla för det behöver jag inte. Jag lever mitt liv nu och ser till att må bra.

 

I love förändring. Man blir starkare och gladare.